Gamla året ut - det nya 2012 in.

Nu har åter ett år passerat. Ute i världen har hänt många stora katastrofer som vi små människor försöker att klara av, förstå och ta oss igenom. Jag själv har varit förskonad från någon större tragedi.

Ja, ja en bil fick se sitt avslut hos mig, men det kan inte klassas som någon värre händelse, och en ny bil har tagit den gamles plats. Visserligen kostar det och jag är ju fortfarande arbetslös, men en bil behöver jag om jag skulle få något arbete igen.

Fast visst har jag jobbat mer detta året än förra året, då det var 0 dagar. I år har jag haft arbete i nästan 2 månader. Jag är nöjd och hoppas på fler chanser till arbete.



Vem skall ligga i denna lilla säng? Det får bli det nya årets händelse.

Nu önskar jag alla ett GOTT NYTT ÅR med många trevliga händelser.

Decembermörker med änglaljus

Tiden går fort när man har roligt sägs det. Då måste jag nog ha det för oj vad tiden rusar på. Den roliga lapptäckskursen är slut och mitt täcke blev färdigt till sist. Jag vet inte för tillfället vad det passar bäst, jag får väl flytta runt det lite.

Tillsammans med en fullsatt kyrka avnjöt jag igår årets julkonsert av Änglaljus. Härliga julsånger och roliga nya julsånger och så en helt fantastisk sång ur Fantomen på Operan framförd av Johan Kluge och den söta Jenny Lindstipendiaten 2009 Eva-Lotta eller kanske heter hon Anna-Lotta. Jag satt med ett saligt leende i ansiktet och bara njöt av deras röster som fyllde hela kyrkan. Sara Vargas medverkade med sina tankvärda och gripande sånger och allt detta gjorde att mitt huvud var fyllt med sånger när jag kommit hem och lagt mig för att sova.

På något sätt lyckades jag slappna av och somna och det var tur för idag skulle jag åka och jobba. Ja, jag skall jobba fram till jul nu på samma ställe som jag varit på ett par gånger tidigare i år. Det känns bra.



Häromdagen fick jag sätta igång med ett nytt brödbak, surdeg naturligtvis, eftersom det förra baket gick till Röda Korsets brödlotteri. Den skyltsöndagen behöver inte upprepas. Vilket förskräckligt väder med regn och blåst. Efter allt arbete vi haft med tält och få allt till torget fick vi packa ihop ganska omgående och köra bort till Kupan för att där sälja lotterna. Det gick faktiskt riktigt bra. På natten blåste tältet sönder och har nu hamnat på soptippen. Det blir inget mer tält utan nu skall julmarknaden vara på Kupan. Rätt skönt tycker jag och många med mig.

Nya kvastar sopar bäst

Oj, det var länge sedan jag skrev sist. Jag har varit fullt sysselsatt att skriva jobbansökningar, för nu börjar det snart brinna i knutarna om jag skall hinna få något jobb innan jag går i pension. Jag har nu 10 månader kvar till dess. Jag har fått en ny handläggare som hittat många lämpliga jobb till mig. Nu gäller det om arbetsgivarna också tycker likadant. Det är liksom där avgörandet görs.







Fast ett jobb hade jag kunnat få som jag själv hittat, och det var som tidningsutdelare. Jag fick till och med följa med ut på en tur på tisdagsmorgonen.
Jag steg upp klockan tre och klädde mig varmt för det var -6 gr ute. Sedan cyklade vi iväg ut på rundan. Det var många tankar som gick genom mitt huvud, som så folktomt och mörkt det är i alla hus och inte kändes det precis så socialt.
Jag sov på saken men ringde och sa att det tyvärr inte var något för mig eftersom det innebär att jobba varje lördagsmorgon och så påminde tjejen som skall sluta mig om alla oskottade vägar när snön vräker ner. Så finns det också en annan sak som att jag känner att jag inte har samma balans som förr. Det är svårt att cykla med en tungt lastad cykel på smala trottoarer och över höga kanter.

Men visst finns det glädjeämnen i livet också. Såsom sykompisen M:s valpar, fem små pipande underverk som äter och växer så det knakar, och ute på gården står min Ford och väntar på mig. Vi har nu hunnit att bekanta oss med varandra. Det är så roligt att köra den och pigg är den också. Bäst att hålla ett öga på hastighetsmätaren.

Knepig badkasse

Ja, så är ännu ett arbete klart. Den är tänkt som bad eller träningskasse för någon liten utövare. Egentligen finns det en adresslapp på denna kasse, men jag vet inte ännu var den hamnar. Jag har ju några stycken att fråga, och om ingen gillar den, får den stanna hos mig.
Det var bland det bästa jag gjort att börja sy lapptäcksarbeten. Det är så roligt.

När det är min tur att köra till kursen nästa gång, kan vi åka i min nya bil.
Om ca en vecka kan jag hämta den. Jag tänker och längtar efter den varje dag.

Nu börja det dra ihop sig till julmarkand och Lucia. Allt hänger lite löst för tillfället, men jag säger som optimisten, det ordnar sig säkert.

Täcke sytt av lappar och kärlek

Ibland får jag en sådan där energiexplosion. Det bara bubblade upp idéer och önskningar att sy än det ena och än det andra när lapptäckskursen startade i höstas. Jag började på fyra arbeten samtidigt, men det som kändes så där extra jätteviktigt var täcket till Albin.

Nu är det färdigt och Albin provligger och en stund senare sov och snarkade han.
Jag har gjort åt alla barnsliga motivlappar som jag köpt och tänkt att använda till barnbarnen, men jag vet nu att de hunnit att växa ifrån sådana motiv.
Konstigt, själv tror jag att jag aldrig blir för stor för nallemotiv och andra små gosiga figurer.

Stilla vardagslunk

För tillfället tycker jag att allt tassar på i sina vanliga gamla spår. Röda Korset och Kupan. Det var riktigt roligt där vid förra säljdagen. Jag passade på att damma lite på möblerna, det behövdes, och då går tiden fortare. Vi sålde också riktigt bra den eftermiddagen och då känns det alltid bra.

Hälsa på mamma och göra lite små ärenden åt henne. Det är alltid uppskattat men det är alltid det där omtalade dåliga samvetet när det gäller gamla föräldrar. Tiden hon får blir så begränsad.

Lite löv måste också räffsas upp. Jag gick ut i det vackra vädret en stund och fick ihop tre säckar. Det fick räcka för denna gång. Albin gjorde mig sällskap och då blir det så där extra mysigt i min trädgård.

Sedan har jag ju mina lappar. Det är roligt. Jag har flera arbeten på gång samtidigt. Jo,ibland bubblar kreativiteten över. Två är nästan färdiga och dom kommer jag snart att kunna visa upp för världen.

Så är min vardag, inget speciellt spännande, men om något skulle inträffa, oj vad jag skulle sakna det gamla vanliga lunket.

En älskad plåtvän

Fy, så tråkigt det är nu. Inte kunde jag tro att det var sista resan tillsammans med mig, den morgonen när vi skulle på lapptäckskurs. Bilen spann så fint när den plötsligt tappade kraften och slutligen stannade vid vägkanten.
Det var allvarliga fel, kamremmen hade gått av och därmed blev ventiler och topplocket skadat. Så har jag fått det förklarat för mig och också fått veta att det skulle bli mycket dyrt att reparera den.

Nu återstod endast att försöka att sälja den. Blocket, kanske kan fungera. Jag brukar inte att hålla till där, men nu är jag insatt i det hela. På tre dagar var den såld, inte för det priset som jag tyckte, utan för halva priset. För rätt pris kan man säkert sälja det mesta.

Håhåjaja, det är ju bara en liten ful bil, men tomt och trist är det nog lite ändå.
Vi har haft mycket roligt tillsammans.

Färdigjobbat för denna gång

Nu har jag jobbat färdigt för denna gång. Det kändes lite konstigt idag att inte ge sig iväg igen. Jag visste ju att det bara skulle vara i fem veckor och så blev det endast fyra. Det har fungerat bra fast bilen behagade att lägga av efter 1,5 vecka.
Vi fick låna en bil av en kompis till H så han kunde åka hem på middagen till Albin.

Konstigt att det blir samma process som startar när man skall lämna något mot sin egen önskan. Ett slags sorg och vemod. Jag får nu försöka att ta fatt i min tidigare vardag. Jag hade ju byggt upp en ny tillvaro. En ganska kreativ sådan, tycker jag själv, så inte får jag gå och gräva ner mig som stackars Tiger i ett avlägset hörn av tillvaron.
Livet är för fantastiskt för att inte ta del av det.

Lappar i mängd och solsken

Tänk att det kunde bli en så härligt solig dag när jag och sykompisen M styrde kosan mot Rosenbol. Där var en utställning med Sol-Britts alla verk. Hon är en naturbegåvning som skapar sina mönster själv och sedan syr dem till underbara konstverk. Det är hon som gjort duken som jag visar längst ner. Det mönstret har hon sytt till TV4:s nyhetsmorgon och löparen

har legat på deras bord senaste veckan. Tyvärr kan jag inte visa mer från hennes utställning eftersom vi inte fick fotografera där.

Därefter for vi vidare till Allbo. Där var utställningen som vanligt uppe på logen.
Mycket folk och många köpte både mönster och tyger till nya arbeten. Det är en härlig hobby och idéerna tar aldrig slut.
Den påskduk som jag sydde i grönt fanns med på utställningen i helt andra tyger. Samma mönster men ändå så olika. Man sätter sin egen prägling på alstret och skapar något helt individuellt.

Två små pojkar tyckte att den gamla kärran och alla täcken var bra att springa omkring och gömma sig bakom. De blev inte långvariga på utställningen innan de blev infångade av sin mamma och fick springa ut i solskenet istället.

Sol-Britts liljeduk fanns med på utställningen och det hördes från flera håll, så fin den är, den måste jag sy.
Efter all inspiration var det gott med fika nere vid Nissan. Så härligt att sitta där i solskenet och titta på vattnet som glider förbi. Det är så mysigt där. Till och med höns fanns det i år i hönsgården och ett utedass med gamla kungabilder på väggarna.

28-timmars dygn

Nej inte har dygnet blivit längre bara för att vi människor har fått så mycket att sysselsätta oss med. Man hinner helt enkelt inte med allt det som man vill göra.
Jag försöker att stanna upp ibland och tänka efter om jag verkligen behöver göra alla aktiviteter som dyker upp.

En av mina aktiviteter som jag gick med i när jag blev arbetslös var Samhällsföreningen. Min uppfattning om vad föreningen sysslade med stämde inte med verkligheten. Jag hade, tyckte jag själv, flera idéer om vad föreningen skulle arbeta med, för att få ett trevligare samhälle.
Tyvärr verkar det som föreningen för tillfället har gått i ide. Vet inte om den uppstår igen.

Däremot Röda Korset fungerar fortfarande även om det skulle behövas fler unga medlemmar. Det finns fullt med uppgifter men inte alltid någon som vill eller orkar utföra dem.
Vid gårdagens styrelsemöte kom det fram en hel del nya idéer. Vi får se om det blir något utav det. Är alltid kul med nytänk.

Så har det hänt igen. Jag skall jobba ett tag, ett vikariat på 5 veckor. Det blir på samma företag som jag var på veckan före semestern. Jag håller på att ladda både mentalt och praktiskt inför den perioden. Hoppas att det kommer att fungera bra.

Tacksam

Visst är det så att jag känner mig ratad och inte behövd längre men jag kan inte, tack och lov, vara deppig för länge. Det är även det en gåva att kunna hitta meningen med livet igen.
Mamma som inte har så mycket kvar av egen förmåga längre, säger att varje dag hon kan stiga upp och ta sin rollator och gå ut i köket och äta sin frukost vid bordet är hon så tacksam.
För vem har sagt att just jag skall ha solsken och lycka på färden? Evert Taubes visa är något som finns kvar i minnets hemliga vrå på henne och ur den får jag då och då en liten strof.
Så, go on, så länge skutan kan gå så länge hjärtat kan slå....
Vad kan man mer begära?

Dystra tankar inför hösten.

Semestern är slut, eller har jag som arbetslös egentligen haft semester. Jag har ju det så bra varje dag enligt en del personer. Bara tar det lugnt och glider fram i tillvaron.
Visst det är så "roligt" att söka jobb år efter år och aldrig komma i fråga. Det går inte komma ifrån att det tar på självförtroendet.
Skall jag ge upp och ta enklaste vägen ur det och gå i pension?
Då infinner sig frågan: varför får vi penson? Jo, för att man inte orkar jobba längre. Eller har jag förstått det fel? Orkar inte jag? Jo, det gör jag säkert.
Kanske är det bra att ha pension om man har någon att dela ledigheten med, men att gå ensam hemma dag efter dag utan någon att prata och skratta tillsammans med är pest vissa dagar.
En dag i taget igen.

Gränna och Visingsö

Det är nu nio år sedan vi besökte Gränna och deras camping. Den gången skulle vi bara stanna 1 natt men det blev tre nätter, precis som denna gång. Då var campingen mycket sliten men nu är det nytt stort fräscht servicehus och nya gräsmattor att campa på.
Det har inte blivit mindre med gäster sedan sist, det syns att det hjälper att satsa och göra orten attraktiv och gästvänlig. Något för Anderstorp att ta efter. De har ju för sig att det skall komma turister dit. Då får de nog lägga på några extra strå.

Ett besök och en tur med remmalagen på det sköna Visingsö var fint denna soliga härliga dag. Albin tyckte visserligen att han kunde springa bredvid istället för att åka med, men hemresan efter att vi köpt glass vid stoppet vid "kyrkan" gick bättre.
Tillbaka i hamnen köpte vid tunnbrödsrullar med sikröra som vi delade med oss av till Albin och sedan så strosade vi runt en stund och hittade också ett bra badställe till den varma lätt uppstressade hundstackaren. Nu blev allting mycket bättre igen.

Nu har snart mörkret sänkt sig över Vättern och jag har hunnit med en tur upp till stan och köpt ett litet lager med polkagrisar. Det är meningen att de skall räcka till långt framåt jul. Tro det den som vill.

Havet i mitt sinne

Så fort en vecka försvinner och särskilt när man bjuds på vackert väder i en skön natur. Jag kunde inte se mig mätt på havet, öarna och båtlivet. Havet skiftade i färg från blått, grönt och silvergrått. Gudomligt vackert. Jag vill hålla kvar bilderna i minnet så länge som möjligt.

Jag kan inte bara betrakta havet, jag måste också känna på det. För att slippa stå bland alla barn och schåpa mig tog jag stegen från badbryggan och simmade in till stranden. Först isbitar runt benen men ju närmare stranden jag kom desto bättre blev det. HÄRLIGT.

Eftersom det är Caravan Clubs egna badvik så ordnades det aktiviteter för barnen som t.ex sandslottstävling. En timme hade de tävlande på sig för att bygga sitt bidrag.
Det var många kul idéer. Jag gillade sköldpaddan, men det blev den lilla sjöjungfrun som vann. Stark bedrift av den lilla flickan att sitta still med benen i den kalla sanden i en timma.

Orust

Efter det att vinbären blivit avplockade och infrusna (hoppas att frysen inte lägger av) och det hemska dådet i Norge hänt, stuvade vi in allt i husvagnen igen och for till Sollids camping på Orust, där vi inte varit sedan 1978.

Vi hade inte sett den nya Tjörnbron efter den hemska natt i januari 1980 när bron blev påkörd och rasade ner i havet och flera bilar följde med ner i djupet. Det glömmer vi aldrig.
Undrar om någon nu levande person kommer glömma terrordåden i Norge? Fasansfullt och helt osannolikt vad 1 person kan åstadkomma.

Enligt H skulle vi åka till ödemarken när vi reste till Orust, men oj, vad det har utvecklats på 30 år. Ön räcker nog till, men det är det där med vägarna som inte är gjorda för alla bilar, joggare och cyklister. Kanske kan det åtminstonne bli en gång och cykelbana om det blir mer turister här. Exploateringen har inte slutat än.

Båtlivet är härligt livligt och jag älskar att som landkrabba få ta del av den härliga miljön.

SEMESTER igen

Man vill hålla kvar tiden nu när det är så ljuvligt, men tiden går orubbligt framåt antingen det är bister vinter eller ljuv sommar. Solnedgångar är ännu ett av naturens under som vi får njuta av. Jag försökte att fånga hur solen tände upp vågorna som slog mot stenarna, men min kamera är inte av den kalibern. Synd för det var helt fantastiskt att se och det varade endast någon minut.
Min anställning är slut för denna gång men jag hoppas ju att det kan finnas lite arbete för mig igen till hösten. Ganska hemskt att bli lämnad kvar hemma när de andra går till skola och jobb, och att söka jobb år efter år är mycket psykist nedbrytande. Blä.

När jag sa till min svägerska som gillar att shoppa, att hon kunde titta efter patch-worktyger nu när hon var i Las Vegas där allt är så billigt, så gjorde hon det ordenligt. Härliga färgstarka tyger som kommer att påminna om sommaren och rosor. Har lite planer på att sy ett täcke till soffan. Flera av kurskompisarna har sytt en så lättsydd och snabb modell som jag tror skulle passa hos mig.

JOBB

Kan man tänka sig, jag har fått ett jobb, om än tillfälligt. Lagerjobb i 1 vecka nu före semestern.
Det känns faktiskt inte så konstigt som man kanske kunde tro att göra sina matlådor,
passa tider och jäkta genom dagen. För min egen del känns det riktigt bra men jag hade mina funderingar på lille Albin, som varit den som gjort min vardag viktig.
Han tittar lite förvånade efter mig när jag säger hej då, till honom. Vi har ju varit ett radarpar i nästan 2 år nu och haft våra små uppdrag.
Fast lite positivt är det för han är mycket mer sällskaplig på kvällen än tidigare eftersom han kanske saknat sin matte. Även en hund saknar kanske inte kon förrän båset är tomt.
I kväll har vi varit och firat en söt 17-åring och Albin har varit hos sina båda hundtjejer och uppvaktat dem. Tyvärr är favoriten Wilma 11 år inte så frisk längre.

Vi kom på en riktig grillfest så här mitt i veckan. Broder G är så duktig vid grillen och E fixar det övriga, och det är inget som fattas.

Oanvänd cykel = oanvänd människa

Jag kan inte låta bli att göra en jämförelse mellan min gamla cykel, 33 år, som är så fin eftersom den inte ha behövt att vara ute på vintern eller i dåligt väder överhuvud taget. Varje natt har den fått stå i garaget och därför har den inte fått några krämpor.
Detta apropå pensionsålderns höjning eftersom vi anses leva längre och är så pigga nu förtiden. Kan det vara så att de som slitit hårt med kroppen får en hel del skavanker och besvär med armar, ben och rygg?
Stressen är vår fiende nr 1 och den tycks de flesta känna av.
Jag tror inte det finns så många 78-79 åringar i Sverige som vill fortsätta att jobba, som de gubbarna från USA som förespråkade att få jobba så länge man vill.
Det var då som jag började tänka på min cykel som faktiskt inte har rullat så många mil under sina 33 år och är därför inte helt slutkörd ännu.



Måste få visa min nya sommarbag som jag sytt av mina gamla jeans och loppistyg.
Jag har fodrat kassen med en av mina gamla gardiner. Jag blev riktigt nöjd och glad att det blev så bra tillslut.

Vi behöver varandra

Precis som ett barn har sina favoritleksaker, har hundar det också. En av Albins bästa sak är golfbollar, men det är inte roligt att leka ensam. När vi kom hem från den soliga helgen nere vid kusten, där han träffade hundkompisen Nisse och busade med, så haltade han på morgonen när vi skulle gå ut. Ända tills han träffade sina kompisar här hemma, Maja och Theo, då gick det onda i benet över och har inte kommit tillbaka sedan. "Ta i trä."

Jag känner det likadant när min allra käraste syster blev plötsligt sjuk förra måndagen och hamnade på sjukhus. En propp i hjärnan slog sönder vår vardag. Alla dessa tankar om hur kommer det att gå, hur blir framtiden för henne går runt i hjärnan hela tiden. Nu ser det ut som skadan inte är helt katastrofal utan hon kan tillfriskna så småningom. Utan henne skulle mitt liv bli så mycket fattigare. Snart hoppas jag att hon är hemma igen.

Nu får jag bevis på näst intill varje dag på TV-nyheterna och i tidningar att äldre personer har svårt att komma tillbaka i arbetslivet. Jag tror att det är våra värderingar som är det största hindret. Kommer själv ihåg när jag för ca 13 år sedan skulle göra en operation och vara borta från arbetslivet i ca 6 veckor, tyckte att min vikarie på 64 år lät tokigt. Nu visade det sig att han var jätteduktig och kunnig, mycket bättre än alla de andra yngre "förmågorna" som passerade förbi. Så fel man kan ha.

Vårvindar friska och glatt humör

Upp i ottan och sedan skynda på för att vara klar för resan till Jönköping och sedan Hooks Herrgård med de äldre i vårt samhälle. Jag skulle också hämta mamma och se så hon var presentabel för dagen.
När vi kom tillbaka från morgonrundan jag och Albin såg jag att någon sökt mig på telefonen och jag kände att jag måste höra efter vem det kan vara.
Till min överraskning var det ett av våra äldreboende som undrade om bussen hämtade även hos dem eller om de skulle köra ner dem till bussen.
Vem? Vilka är det, fick jag fram. Jo, fem personer som satt resklara och väntade.
Lätt panik när det kom fram att ingen anmält dem. Ansvarig hade haft ledigt och ingen annan i personalen hade ringt.
Jag hade inte hjärta och säga annat än att det ordnar sig säkert med maten och i bussen finns det plats.
Tillslut kom vi iväg och mamma ombytt från gammal tunika från 80-talet till den nya söta jumpern och koftan som hängde i hennes garderob.


Sedan flöt det på riktigt bra och Fjällstugan är en fantastiskt fin och modern anläggning med utsikt ut över Vättern. Efter det körde bussen småvägar ner till Hooks Herrgård, men där blev det lite problem med en deltagare som ville åka hem istället för att gå in i byggnaden. Det slutade med att de fick in henne i hallen och där fick de sitta och äta. Inte så roligt precis.
Tack och lov gjorde mamma sitt yttersta och gick ner för en trappa för att vi sedan nere i en matsal alldeles vid sjökanten satt och njöt av den fina utsikten och den goda maten.
Tyvärr finns där ingen hiss och rullstolarna fick tas in från köksingången. Lite synd,men det är inte alltid lätt med tillgängligheten för personer som själva inte kan gå eller har andra handikapp.
Trots lite problem ibland en riktigt fin och härlig dag ute i friheten.

Trädgårdskurs och tovade tofflor

Nu är den mysiga och trevliga trädgårdskursen slut. Varje gång har vår "lärare G" gjort kaffe och frallor och bjudit oss på. Så gott att bli lite ompysslade ibland. Det har vi tyckt allihop. Jag vet inte hur mycket vi lärt oss men inspirerade har vi nog blivit allesammans. Det har mest handlat om blommor och han älskar blommor själv. Det kvittar nästan vilken fråga vi ställt så har han haft ett svar. Han har ett stort intresse och kunskap. Bilderna är från hans trädgård. Tyvärr glömde jag kameran vid den magnifika vårblomningen med ett helt hav av blommande nunneört och lökväxter.

En damm med guldfiskar som bor i dammen året om pryder sin plats.


Nu har jag fått mina tovade stövlar klara. Jag skall inviga dem framför TV:n nu någon kväll när det är ruggit väder. Det är roligt att sitta och sticka en stund och meditera lite för sig själv. Jag har hittat ett så snyggt mönster på en sjal att ha om axlarna på sommarkvällarna när man sitter ute.
Jag behöver nog börja snart om den skall bli klar till utesäsongen eftersom jultofflorna, ja de heter så, inte blev klara förrän i mitten på maj.

Bakslag

Att våren har gjort ett rejält bakslag är inte obekant för många av oss. Den där härliga värmen så tidigt var onaturligt. Värst är det för alla växter som drevs fram. De är inte så glada nu. Det är bara lökväxter som gillar kyla. Jag har inte fotograferat de stackarna ännu, fastän jag har en vinterjacka att ta på mig. Det skall bli nu när det är lite varmare ute igen.

Ett annat bakslag var på RK:s kompisgrupp. Det har tydligen utlovats ett läger på Gotland i juni och en av ledarna hos oss var väldigt intresserad att åka. Det var fyra av deltagarna som anmält sig, men ansvarig hos oss avblåste det hela och det blir inget läger för vår grupp. Till följd av detta hoppade den ledaren av så jag och I fick ta avslutningen i går. Det kom fem deltagare igår, jag antar att det var de som inte anmält sig till lägret och vi hade riktigt roligt tillsammans ändå. Först lite glasstårta och måla och pynta sina naglar (ja, de älskar det) och sedan iväg för att spela minigolf. Stämningen var på topp.
Flera av flickorna hoppades på en fortsättning efter sommaren och det kändes ju bra för oss eftersom det blev ett lite snörpligt slut.
Däremot är golfbanorna inte för roliga. Ett perfekt läge i samhället som det kunde göras mycket mer utav. Kanske ett projekt för Samhällsföreningen? Inte bara lägga oss i infrastrukturen. Där har vi inte mycket att säga till om.

Påsken är här med sol och värme

Tänk att jag tyckte i julas att det var så långt till påsken i år, och nu är vi där.
När det är så här härligt väder går det på något konstigt sätt ännu fortare än vanligt.
I måndags var jag på AF för att gå igenom min jobbsituation och min handledare kom fram till att det är inte min utbildning eller mitt cv det är fel på. Det är nog som jag själv tänkt hela tiden, min ålder. Jag kommer nu att söka jobb och fortsätta som tidigare i 150 dagar, ca oktober, innan jag kommer i arbetsmarknadsutbildning. Vem vet, jag kanske väljer att bli pensionär. Det får tiden utvisa.
Jag måste rätta mig själv, det är 65% och inte 60 av min lön som jag skrev tidigare.

Det är så roligt att kvilta så jag var tvungen att prova och sy ett par små mugrufs.
Jag har inget mönster att gå efter och det är väl det som skiljer oss vanliga från de konstnärliga. Det är svårt att vara kreativ så där rätt ut i intet, lättare när man har något att titta på och sedan göra sina egna små skapelser.
Dessa är tänkta till två små pojkkusiner som kan sätta sin mugg eller sitt glas och sitt kex där när de fikar.

Vårkänslor och födelsedag

Javisst gör det ont när knoppar brister, den strofen kommer upp i huvudet ibland. Det är inte så vackert ute än, men vilka förväntningar det är inför våren och sommaren varje år.
Vi har fortsatt födelsedagsfirandet och i söndags var det tvillingarna som fyllde 11 år. Efter maten gick vi ut och flickorna hoppade på studsmattan och
de bolltokiga kusinerna har alltid sysselsättning när de träffas. Lille J ville hellre gunga och får hjälp, fastän han kan själv, av sin kusin.

Solen och de ljumma vindarna fick även ut gammelmormor på altanen. Hon följde barnens lek och njöt av våren.

Det har varit ganska intensivt med Röda Korset sista tiden. En em gjorde jag och tre till i styrelsen en liten besöksrunda till övriga Kupor i kommunen. Dit körde vi en liten mindre väg över backar och hagar. Det är faktiskt rörande vackert ibland i Smålands karga natur. Det var både en trevlig och lärorik e.m.
Igår var det dags för samrådsmöte. Då träffas alla Kupor i kommunen till möte. Jag skulle egentligen inte med, men den ena av våra deltagare var sjuk, så jag fick följa med. Både nyttigt och informativt. Fikat är ju inte heller fel.

Slut för denna gång - tack för denna gång

Lapptäckskursen är slut, men vi har redan ställt oss på kö för fortsättning till hösten. Det är så roligt att sy och träffas. Man blir inspirerad av de andra och alla vackra arbeten som finns där.
Jag har bara sytt med applikationer de här gångerna. Roligt, roligt. Tyvärr har jag inte mönsterprogram på min symaskin. Det hade varit bra när jag skall langettera runt applikationerna. Istället får jag använda knapphålssöm. Inte lika snyggt.

Kuddarna är nu färdiga till mitt nystylade sovrum. Känns alltid bra när man gjort det man tänkt sig.
Nu återstår att sy en kasse till sommaren av mina gamla jeans och mugrufs av nya fina tyger med kaffemotiv. Mugrufs kanske ni vet är mindre underlägg som man sätter sin kaffemugg på för att skydda bordet mot värmefläckar. Mysigt och praktiskt.