Säljdag på Kupan

Idag var det min tur att tillsammans med två andra medlemmar sälja och ha vår kaffehörna igång. Hembakat skall det ju helst vara och idag hade Ingalill bakat russinmuffins och jag en rabarberkaka med en garnering bestående av florsocker, smör och cream cheese. Riktigt mumsigt var det.

Vi är ju bara pensionärer som jobbar på Kupan, men nu har vi fått en jättefin tjej på 19 år som vill komma och jobba och lära sig lite hos oss. Det är mycket trevligt. Jag föreslog henne att vi skulle försöka att få in lite av alla möbler och tavlor som står ute på vårt lager, eftersom de anses inte få plats inne i butiken. Vi kollade och planerade och bar och vi tyckte att det blev bra och roligt hade vi när vi höll på. Mer ungdomlig entusiasm behövs.

Varför jag började att skriva i en blogg

Den här bloggens första syfte var att skriva om min arbetslöshet. Det blev ju precis som jag trott från början,inget nytt jobb, men jag försökte tänka så positivt som möjligt och tro på ett nytt jobb som passade mig.

När jag skrivit ett tag i min blogg märkte jag att bloggen gjorde så att jag fanns. Innan jag hade börjat skriva kände jag mig osedd och onödig och inte behövd och det är ju ingen önskedröm precis.

Nu när jag har blivit pensionär är det inte alls den laddade situationen längre. Fast jag har fått vissa aningar om att allt det där förverkligandet av sig själv är inte så lätt att uppfylla. Troligen är det så att det behövs två liv för att helt kunna göra allt det där fantastiska man drömt om. Nu behövs det ju bara lite sol och två små hundar vid min sida, för att jag skall känna mig helt lycklig, och det är ju det allra förnämsta i livet.


Rosentäcket har jag sytt till Saga och det fick hon i födelsedagspresent igår. Kanske har det varit roligare att sy det än att få det i present. Hoppas att det kan pryda hennes rum och att hon känner att hennes mormor har sytt in sina tankar
och känslor i täcket. Jag har till och med känt blomdoft ibland när jag sytt på det.