Fåglarna i skyn

Jag har vetat om det hela tiden, fast jag har tryckt ner tankarna när de velat påminna sig. Jag är snart utförsäkrad från A-kassan och utan min ersättning. Nytt arbete ser det inte ut som jag skall kunna få. Det är väl så att med så många arbetslösa blir det de unga som får jobb först.
Jag skall gå till AF denna vecka och prata med dem om hur det kommer bli för mig.
Jag känner det lite som den oro jag kände när det stod klart för oss att företaget skulle läggas ner. Oro i magen.
Jag försöker muntra upp mig med, se på fåglarna i skyn och liljorna på marken, de sår inte och de skördar inte men ändå lever de.
Hoppas att jag kan få godkänt för att jobba på Kupan och få ett så kallat aktivitetstöd för detta, men jag vet inte.
I fredags tog jag mamma med mig och åkte och grattad lillasyster som snart fyller 60 år. Oj, som tiden går. Hon har bjudit hela sin familj, barn och barnbarn, och skall fira sin högtidsdag på Gran Canaria. Låter som en härlig upplevelse.

När vi letade efter vårtecken

Sagt och gjort, nu skulle jag titta granskande efter vårtecken. Visst, lite mindre snö i skogen men annars väldigt glest med vårtecken. Några som jag gissar längtar lika mycket som vi är fåglarna. Allra minsta lilla ljusförändring eller temperaturförbättring får dem att leva upp och sätta igång med sitt kvitter och visslingar. Mina snödroppar är också på gång, en liten knopp när jag tittade sist. Själv vill jag också komma i form till sommaren och var och gjorde massage av den tuffa typen i onsdags. Hela min vänstra sida var full med knutna muskler, som nu skall vara släppta. Nu behöver jag inte sitta och läsa och fundera mer på vad det kan vara för organ som sitter där och jag har ont i. I eftermiddag blev det frissan för mig och mamma. Det är ett styrkeprov både för henne och mig. Det gick bra även denna gång. Det finns en svår trappa att forcera.

Inget särskilt spännande

Händer det inte något för tillfället? Jo, det är klart att det gör, kanske är jag inte uppmärksam på det lilla.
Jag läser lite ibland, förvånar mig över allt både dumt och bra som sker i världen och här hemma i vårt land.
Skriver någon jobbansökan ibland när det är något som passar någotsånär.
Roligast är nog att sy och för tillfället håller jag på med två kuddar med applikationer till sovrummet och två födelsedagspresenter, och det är nog det allra roligaste för tillfället.
I lördags köpte jag garn till sockor som jag skall sticka och sedan tova till mig själv. Jag tror att de blir jättevarma och sköna och det kan behövas för det dröjer säkert länge än tills det blir vår.
Imorgon måste jag ut och införskaffa material till presenterna och nya batterier igen till kameran. Förstår inte, det är verkligen kort hållbarhet på dem.
Ringde min gamla kompis och vän G i Växjö och tackade för julkortet, ja jag skäms, och fick veta att hon var snart på väg med sin andra resa detta år. Indien är resmålet denna gång, förra gången var det Kanarieöarna. Jag är inte avundsjuk, hon har haft mycket motgångar att gå igenom.
Albin är mycket bättre nu och det är vi jätteglada för, men han får ta det lugnt ett tag till med maten. Tråkigt men nödvändigt.

Vintertrötta

Jag tror att víntern suger kraften ur oss små människorbarn. Ljuset är en luring, ena dagen tror vi att nu blir det snart vår och andra dagar är det så mörkt i hörnen igen. Det gäller att pigga upp sig själv så därför plockade jag fram mitt gamla herbarium från 1962 och satte upp några blad med torkade växter på i hallen. Jag har alltid tyckt att dom är vackra och jag är imponerad av mig själv som femtonåring grävde upp och pressade växter en hel sommar.
Måste ju passa på att visa dom nu när det är modernt med gamla florabilder.

Albin har inte hämtat sig riktigt ännu från sitt bordsäventyr. Vi har varit hos veterinären och kollat honom, men inget är brutet och hjärtat lätt bra.
Till sist upptäckte han ett rött och upphöjt område längst bak i gommen, ett eosinofilt ulcus, som kan uppträda vid foderallergi eller efter ett trauma. Jag tror på traumat men nu skall Albin äta dietfoder ett bra tag framöver och inget annat. Väldigt trist men vi får göra allt för att han skall bli glad och pigg igen.

Rådjurshornen kommer inte från skjutna djur utan dessa har två av våra tidigare hundar hittat när vi varit på promenad i skogen. Kan inte så mycket men jag tror att rådjuren ömsar sina horn.
Passar på att ha dom framme lite nu när det också är trendigt.