Firanden och avslutningar

Så kom då den dagen när ingen av de sedvanliga fixarna orkade med att arrangera 6:e juni firandet igen. Hur skulle det gå när " Sveriges största firare" inte hade något 6:e junifirande? Alla var lätt förvånade över detta faktum, men se, det ordnade sig. Teatersällskapet ryckte in och fick till en liten högtidsstund på torget. Riktigt skönt att ta det lite lugnt och inte ta i så alla håller på att stå på huvudet.

Brorsdottern E har nu utbildat sig till florist och tog därför studenten i fredags på JB gymnasiet. Hon hade tur som fick göra sin utbildning klar innan skolan gick i konkurs. Massor av vackra blommor fick hon och solen sken den stunden vid utsläppet, annars var det inte långt mellan skurarna den dagen.

Igår var jag med och hjälpte till med lottförsäljning och caféet när Sprätthönsen hade sin sedvanliga utställning i Allbo, en liten gård utmed Nissastigen precis vid Nissans vatten. Det var så många imponerande arbeten som ställdes ut. Själv är jag bara en liten novis men jag fick låna Sagas rosentäcke och så tog jag med min ängladuk i lila som visades i denna fina samling. Det blir mycket fyrkanter, stjärnor och blommor och blader, men ett nytt motiv var denna tjusiga tjej. Häftigt, tycker jag.

Säljdag på Kupan

Idag var det min tur att tillsammans med två andra medlemmar sälja och ha vår kaffehörna igång. Hembakat skall det ju helst vara och idag hade Ingalill bakat russinmuffins och jag en rabarberkaka med en garnering bestående av florsocker, smör och cream cheese. Riktigt mumsigt var det.

Vi är ju bara pensionärer som jobbar på Kupan, men nu har vi fått en jättefin tjej på 19 år som vill komma och jobba och lära sig lite hos oss. Det är mycket trevligt. Jag föreslog henne att vi skulle försöka att få in lite av alla möbler och tavlor som står ute på vårt lager, eftersom de anses inte få plats inne i butiken. Vi kollade och planerade och bar och vi tyckte att det blev bra och roligt hade vi när vi höll på. Mer ungdomlig entusiasm behövs.

Varför jag började att skriva i en blogg

Den här bloggens första syfte var att skriva om min arbetslöshet. Det blev ju precis som jag trott från början,inget nytt jobb, men jag försökte tänka så positivt som möjligt och tro på ett nytt jobb som passade mig.

När jag skrivit ett tag i min blogg märkte jag att bloggen gjorde så att jag fanns. Innan jag hade börjat skriva kände jag mig osedd och onödig och inte behövd och det är ju ingen önskedröm precis.

Nu när jag har blivit pensionär är det inte alls den laddade situationen längre. Fast jag har fått vissa aningar om att allt det där förverkligandet av sig själv är inte så lätt att uppfylla. Troligen är det så att det behövs två liv för att helt kunna göra allt det där fantastiska man drömt om. Nu behövs det ju bara lite sol och två små hundar vid min sida, för att jag skall känna mig helt lycklig, och det är ju det allra förnämsta i livet.


Rosentäcket har jag sytt till Saga och det fick hon i födelsedagspresent igår. Kanske har det varit roligare att sy det än att få det i present. Hoppas att det kan pryda hennes rum och att hon känner att hennes mormor har sytt in sina tankar
och känslor i täcket. Jag har till och med känt blomdoft ibland när jag sytt på det.

Teater och blåmärken

Ibland behövs en förändring för att något skall bli bättre. När jag såg att Frida från Dye, klasskamrat och kompis till Sofie på gymnasietiden, skulle komma till Spira med en egen teater, bestämde jag mig för att dit skall vi åka. Teaterstycket hette passande nog, Kärlek sökes. Riktigt bra och även så lockade det till skratt.

Vi gjorde oss lite fina och så var det bara en liten runda med hundarna innan vi skulle fara iväg. Hans gick iväg, men eftersom han är lite rädd för att byta kläder i onödan tog han sina tunna känger med helt slät sula på sig. Ja, det gick som det gick. Snöplogen hann före honom och vägen blev som en spegel och han ramlade omkull och slog sig riktigt ordentligt på höften och låret.

Skulle vi åka eller hade han för ont? Fram med värktabletter och jag fick bli kvällens chaufför och han klarade av det med bravur. Fast han har fortfarande ont, nu en vecka sedan det hände, och blåmärket täcker hela låret.

Vi ville ju också se vårt nya kulturhus Spira. En i mitt tycke, jättestor byggnad. Kanske kan vi komma dit en annan gång och se lite mer av vad det har att erbjuda oss länsbor.

Hundträff och lapptäcken

Det var riktigt trevligt på träffen med Konrads syskon och hussar och mattar. Idén kom från valpköparna i Värnamo och vi träffades i Apladalen. Åh, vad jag tycker där är fint. Det blev en lättsam stämning från början, det kan vara spänt ibland på sådana här tillställningar, men både vi och hundarna var trevliga mot varandra. Albin var också med och han var cool som vanligt. Inget kunde störa honom när han försökte lukta av hela Apladalen. Tyvärr följde inte vår husse med på denna trevliga söndagsutflykt.

Så är också vårens kurs i lapptäcksteknik uppstartad. Jag packade min lilla väska, toolbox, som jag sydde i höstas. Jag tyckte att det var ganska knepigt. Jag vet inte om det var att läsa möstret på danska eller att sy den som var värst. Kanske var det att förstå danskan. Jag lärde mig några ny ord på kuppen, som bond=botten och harmonikalommer=dragspelsfickor.

Islossning

Faktiskt går det lite bättre nu här hemma. Kanske har vi funnit våra roller. Jag som arbetsledare och H den som gör vad han blir tillsagd att göra mellan TV-tittandet. Elakt av mig? Visst. Jag måste ha mer tålamod.

Sedan har det blivit mycket bättre, tror jag, eftersom jag nu är återställd efter den förskräckliga hostan jag hade från slutet av november och en bit in i januari. Jag hostade mig igenom hela adventstiden med julstöket och hela julen och nyårsfirandet. När hostan äntligen tog slut med hjälp av diverse mediciner var min kropp helt slut och jag fick helont i musklerna. Åter till doktorn och han skrev ut starka värktabletter så jag kunde fungera någorlunda igen.

Denna vecka har energin sakta kommit åter och jag rensade frysen på röda vinbär och gjorde gelé i måndags. Jag tror att den blev ganska bra, lite svårt det där med att få den att stelna.
Jobbat lite på Kupan igen och det har varit riktigt roligt och ikväll gjorde jag en sats av min favoritchutney på rabarber.

Jag vill INTE frysa till igen.

Långvarig skrivkramp

Syrlig citronkladdkaka

Se fler recept från Bakspecialisten på kokaihop.se.

Jasså, har hon svängt om till att bli en bakningsbloggare? tänker du kanske. Nej, det är bara jag som satte denna
mumsiga kladdkaka från Kokaihop på bloggen en gång i oktober. Jag har inte bakat den ännu, men det SKALL bli någon gång.

Det är inte riktigt som förut i mitt liv och i min planering. Vi är båda hemma på heltid. H kände att han inte orkade vänta till augusti, utan slutade sitt jobb i mitten av december. Jag kan förstå det till en viss del, jag kom ju att bli hemma ofrivilligt tre år tidigare än vad jag och han förväntat oss.

Jag har alltid tyckt att jag har varit lätt att samarbeta med på jobbet, men det har kanske varit med sådana som har varit duktiga och självgående. Det är inte lika lätt när någon med liten erfarenhet och ingen riktig blick för vad som behöver göras i ett hushåll klampar in i köket. Fast jag tränar varje dag på att inte anmärka, titta bort och att acceptera hans sätt att göra saker på. Ibland går det bra och ibland blir det konflikt.

Tur att jag har mina intressen att dra mig tillbaka till emellanåt. När jag är i mitt syrum kommer Konrad ibland dit och lägger sig i denna korg som jag förvarar kuddfyllning i. Han är så go och rolig, vår lille ulltuss.

Båda mina systersöner har skaffat sig nya fina insatslägenheter och istället för en inflyttningsblomma kom jag på att jag skulle sy grytlappar till dem. Det är lättare att tänka tanken än att göra det, men denna gång gjorde jag det. Hoppas de kommer till användning när de lagar mat.