Ibland behövs en förändring för att något skall bli bättre. När jag såg att Frida från Dye, klasskamrat och kompis till Sofie på gymnasietiden, skulle komma till Spira med en egen teater, bestämde jag mig för att dit skall vi åka. Teaterstycket hette passande nog, Kärlek sökes. Riktigt bra och även så lockade det till skratt.
Vi gjorde oss lite fina och så var det bara en liten runda med hundarna innan vi skulle fara iväg. Hans gick iväg, men eftersom han är lite rädd för att byta kläder i onödan tog han sina tunna känger med helt slät sula på sig. Ja, det gick som det gick. Snöplogen hann före honom och vägen blev som en spegel och han ramlade omkull och slog sig riktigt ordentligt på höften och låret.
Skulle vi åka eller hade han för ont? Fram med värktabletter och jag fick bli kvällens chaufför och han klarade av det med bravur. Fast han har fortfarande ont, nu en vecka sedan det hände, och blåmärket täcker hela låret.
Vi ville ju också se vårt nya kulturhus Spira. En i mitt tycke, jättestor byggnad. Kanske kan vi komma dit en annan gång och se lite mer av vad det har att erbjuda oss länsbor.
Ajajajaj, det var inte bra.
SvaraRaderaTunna skosulor på nyplogade, hala vägar, är inget bra. Det är ju ett tag sen vurpan, så hoppas Hans blivit bättre. Men det kan vara segt att läka ett stort blåmärke. Hälsa till honom från oss.
Ja Spira måste besökas någon gång, om inte annat för att få se denna omtalade byggnad.
Vad roligt med teatern. Din dotters klasskamrat, är dotter till min klasskamrat.
Hade varit roligt att se teatern.
Kram!
Gun
Usch vilken otur Hans hade. Jag har också en önskan att få åka till Spira på konsert el dyl. Var på invigningen då Cajsa var med i kören och sjöng. Såg bara huset utanpå, men då var det otroligt vackert.
SvaraRaderaKanske dags med broddar på, än har vintern inte släppt sitt grepp riktigt.
Ha de gott och hälsa den blåslagna mannen.
Kram Tina