Brittsommar

Höst när den är som bäst. Starka färger och ljumna vindar. SMHI påstår att vi inte haft så varmt på många år, men jag kommer ihåg underbara 2005. 

Det var den hösten då vår lille Albin kom till oss. Jag var hemma från jobbet två veckor i strålande sol och Hans i en vecka med nästan lika vackert väder.

Till saken hör att sommaren hade varit usel, så vi kände oss lyckligt lottade.

Så roligt vi hade med världens underbaraste lille valp.

Vi väntar fortfarande på en regering.

Tre och en halv vecka

Inte trodde jag att det kunde bli så här i Sverige. Ingen regeringen p g a att ingen kan vika en endaste tum. Ibland blir jag irriterad på det och ibland så rent ut sagt skiter jag i det. Vissa har svårt att acceptera tillvaron som den är för tillfället.

Livet fortsätter som tur väl utan regering. Förra veckan var jag på bussresa till Simrishamn med SPF. Besök på Kiviks musteri och tillfälle att göra inköp av allehanda äppelprodukter. Däremot fick vi inte handla på Nordic Sea Winery där råsaft från vindruvor blandas och sedan lagras till ett bra vin. Deras enda kund är Systembolaget.
Vi åt en god måltid i deras moderna och trivsamma restaurang. Efter det blev det vinprovning. Kul och lite annorlunda studiebesök.

Födelsedag

Igår fyllde jag 71 år. Konstigt att det är bättre än 70 år. Det är så lugnt och skönt på ett nytt 10-tal, man behöver inte tänka så mycket på det. Jag var t o m och jobbade på Kupan.
Läser Dagnys blogg. Tänk att vara 106 år och leva ett så fullvärdigt liv. Det är nog inte många på jorden som uppnår det. Några krämpor måste hon väl iallafall ha, men hon nämner dem inte. Det är kanske hemligheten, tänk bara på det roliga så blir du gammal. Nej, så enkelt är det tyvärr inte.
Förr ville jag aldrig säga min ålder men jag har tänkt om.
Man får vara tacksam så länge man får hänga med och höra om allt spännande och alla galenskaper som händer i världen.

Allra käraste syster


Är den svenska sjukvården så dålig som fler och fler vittnar om.Både ja och nej. Dom kan naturligtvis bättre än  vad dom nu leverera. Det finns ett stort fel någonstans som gör att allt känns övermäktigt, verkar det som.

Jag brukar tänka  att så långt som det är möjligt är det säkrast att hålla sig från sjukvården, men man
bestämmer tyvärr inte alltid själv.

Nu är det 1 år sedan Ann-Britt gick in i sista fighten mot cancern. Under ett år gick hon på utredningar om varför hon var trött och hade järnbrist. Meningslösa blodpåsar och nya röntgen och inget hittades. Till slut så blev hon akut sjuk och hamnade på lasarettet och där såg läkarna att hon hade en tumör i tjocktarmen som tyvärr spridit sig till levern och äggstockarna. Inget att göra. Tumören i tarmen syntes på första plåten för ca 1 år tillbaka i tiden.

Inne i mitt huvud  vrider jag den skyldige läkarens huvud ett halvt varv bakåt på halsen. Det går inte att förlåta. Vi som skulle ha så mycket roligt tillsammans  nu när vi hade tid.

Min fina positiva, generösa lillasyster. Åh, vad jag saknar dig.

Dag 5

Jag känner mig lurad. En riktig västgötaklimax. Jag lyssnade på alla debatter och läste allt som jag kom över om politik och valstrategi. Röstade och sedan kom den stora tomheten.

Förstår inte vad dom väntar på.  Skall de tiga bort valresultatet?  Jag är så besviken på våra politiker som inte följer demokratins regler.

Kanske tänker dom att det är så jobbigt att flytta så det är lika bra att stanna kvar på sin invanda plats. Jo, jag vet. Jag blir alldeles slut när jag tänker på att jag måste flytta från huset någon gång.  Oj, oj alla dessa saker.

Dag 3

Nu känns det inte så viktigt vem som får regera längre. Inget är bra, ingen tycker om någon mer än sig själv. Många förstår inte varför inte SD räknas och jag känner likadant. Jag kallar det för demokrati att man följer spelets regler.

Någon tänkare har sagt, håll din fiende närma dig.
Jag kan inte se att det skulle kunna ske något fruktansvärt om SD fick något inflytande, eller är jag
så dum och aningslös?

Vad är det för hemskt som kan hända. Det får vi väl aldrig veta eller tar saken en annan vändning. Hoppas inte det. Något bra har kommit med SD. Jag upptäckte Verner von Heidenstam och hans
 starka och känslosamma dikter.
Bättre att lyss  på en sträng som brast än att aldrig spänna sin båge.

Dag 2

Jag säger som vår statsminister, nu måste vi har is i magen. Det känns så stängt läge, men jag är inte insatt i politiskt rävspel. Det kanske skall vara så.
Den förträfflige Marcus Oscarsson förklarar och analyserar de senaste utspelen för oss.
Det är så spännande.

Nystart

Hej igen eller vad säger man efter ca tre års tystnad.

Jag har tänkt flera gånger att jag vill att någon mer än jag själv kan lyssna på hur jag ser på tillvaron. Finns det inte någon så rensar jag åtminstone mitt eget huvud.

Skriva skall ju vara en nyttig terapi.

Jag kastar mig direkt in i valet. Det är över och valvakan genomförd. Trodde aldrig att jag skulle hålla mig vaken till nästan kl ett. Jag brukar alltid somna på omröstningen i schlagerfestivalen.  Valet var mycket mer spännande.

Men nu står vi här med oavgjort. Fast egentligen inte för SD bidrar med 17,6% av väljarkakan till den högra sidan.

Läget när detta skrivs är ganska låst och det var då jag började fundera i företagartankar.

Jag tänker mig Sverige som ett företag där alla medborgare är anställda. Politikerna är cheferna och som dessa måste de få med alla anställda på sina idéer och förslag på hur vi skall få företaget att fungera bäst. Det går inte bra förrän alla drar åt samma håll. Det går inte att utesluta några som kanske inte riktigt är på samma våglängd som man själv. Då blir det fel i produktionen och misstämning 

bland personalen. Det vet alla.

Vad som kan hända i ett land vill jag inte gå in på idag, men jag känner oro.

Jag hoppas på att alla ska få känna sig sedda i företaget Sverige även om just ens egna parti inte får ta ledningen.

Albins hemska förmiddag

Solen skiner på oss och vi har en riktigt bra plats till vår husvagn på Halmstad camping som det numera heter. Lite långt till havet, 1,5 km, men med den sköna och här svala Prins Bertils stig , precis utmed campingen.

Allt var frid och fröjd till igår morgon när Albin rev på dörren och ville gå ut i vår lilla trädgård, och som det senare visade sig, ville kräkas slem.
Det är nu i och för sig inte så ovanligt när det gäller hundar, men när det håller på från kl 7.00 till 13.00 blir man orolig och i stora mängder. Stackars Albin fick ingen lugn och ro, han var helt slut.
Konrad smög ut med tältväggarna och såg olycklig ut.

Det fick bli en tur till hundbadplatsen där vi mötte Ann-Britt och Nisse.  Det var kul att få bada och sedan rusa runt och jaga varann på stranden. Vilken härlig strand för både hundar och mattar.
Erkänner, jag var bara i med benen, men det blir väl fler tllfällen. Stackars Albin har ju inte varit vid havet än.
Han var bättre när vi kom hem. Så är läget för honom nu. Trött, men än  vill han hänga med..

Semestertider

Uruselt väder förföljer denna sommar hitintills. Kallt, regnigt och blåsigt. Kanske kan det bli lite mer likt vanligt svenskt sommarväder närmaste tiden. Vi får se.

Vår älskade Albin har inte varit sitt vanliga jag denna vår. Plötsligt har han skrikit till och hela familjen har förfärat hoppat till. När det var som värst var det både natt och under dagen. Min tanke var att det är hans hjärta eftersom han har ett blåsljud på hjärtat.
Ringde och fick medicin utskriven. Han blev lite bättre, men så sakta han gick och så trött han var. Nu kom den stora rädslan. Måste vi ta bort honom, han blir ju bara 10 år i augusti

Nu till vetrinären och där konstaterades att han har problem med ryggen också. En ny medicin som är smärtstillande och antiinflammatorisk, och vår Albin började sakta krya på sig. Nu skall vi ta dessa mediciner två gånger om dagen resten av hans liv, och kanske kommer det till fler. Så är det att bli äldre.

Lite stolt är jag allt

Rom byggdes inte på en dag och  jag har inte löst bildfrågan än, trots att jag hade hjälp av barnbarnet M. Hon är den som har mest datakunskap.

Jag hade tänkt att spara mina kuber till eftervärlden i min blogg.  Det är det projekt som jag färdigställt under vårterminen på lapptäckskursen.

Jag klarade också av att köra själv till Burseryd i mörkret och snöfall och hemska långtradare. Det är nog dessa hemska monster som har varit värst. Det har också hänt att jag har haft mardrömmar om dem. Förr kallades de för landsvägens riddare, men det var då det.
Så här har det gått till ungefär varje gång.
Kollar om jag har någon långtradare bakom mig när jag lämnar Smålandsstenar och börjar köra i 80 km. Det är högsta hastigheten och där finns många fartkamror och vägen har mycket vilt och vägen backar och kurvor. Långt där borta dyker några billjus upp, jo det är en tradare. Den kan väl inte hinna upp mig? Ökar hastigheten efter en nyss passerad kamera.
Men bilen kommer närmare och till slut ligger den precis bakom och vill köra över mig, krossa mig eller sluka min lilla bil. Jag känner skräck.

Där dyker den räddande vägen in till Gislaved upp. Jag kör genom ett tyst och ganska mysigt Gislaved och lugnar ner mig. Det är en fin miljö med alla trähusen runt Gärdesskolan och vägen ner till torget.

Det var väl ädelt sagt av en anderstorpsbo?

Jag en tomatodlare

Motstånd, hinder, olösta problem uppstår emellanåt när jag håller på i datavärlden. Ursprungskraften i mig säger, släng surfplattan, trampa på den, men förståndet säger, lugn,du får försöka lösa det så småningom. Jag kan inte få över några bilder till bloggen, men inte är det några bilder i de stora mästerverken. So what?

Till min tomatodling. Kanske är det som med datavärlden. En utmaning. För det är en lång process från fröet till tomaten. Aldrig glömma att vattna och tomatplantorna måste följa med i husvagnen på semestern. Sol och värme och bära plantor hit och dit. Skörden blir aldrig riklig och inte blir dom godare än de tomater som jag köper i affären.

Men nu kör vi mot skörd igen, jag och mina fem små tomatplantor.

Nystart i bloggskrivande

Arbetslös är jag inte längre, nähä, nu är jag pank och fågelfri istället. Faktiskt är jag riktigt lat  emellanåt. Jag vill inte säga att det varken är roligt eller att jag känner mig nöjd med mig själv dessa dagar. Det bara blir så.

Tänker mig att skriva om det som sker i min lilla värld och det som händer runt om i min lilla stad. Stad, jajamen.

Cyklat och jobbat i träningsmaskinerna på förmiddagen idag på Hälsolyftet. Det blir nog så att behöva gå och träna, så länge jag orkar. Märker att kroppen stelnar och konditionen blir urusel annars.

Nu har min  bil fått sommardäck. Tack, får jag säga till H  som bytt däcken. Gissar att det är hans test av sin styrka.

Firanden och avslutningar

Så kom då den dagen när ingen av de sedvanliga fixarna orkade med att arrangera 6:e juni firandet igen. Hur skulle det gå när " Sveriges största firare" inte hade något 6:e junifirande? Alla var lätt förvånade över detta faktum, men se, det ordnade sig. Teatersällskapet ryckte in och fick till en liten högtidsstund på torget. Riktigt skönt att ta det lite lugnt och inte ta i så alla håller på att stå på huvudet.

Brorsdottern E har nu utbildat sig till florist och tog därför studenten i fredags på JB gymnasiet. Hon hade tur som fick göra sin utbildning klar innan skolan gick i konkurs. Massor av vackra blommor fick hon och solen sken den stunden vid utsläppet, annars var det inte långt mellan skurarna den dagen.

Igår var jag med och hjälpte till med lottförsäljning och caféet när Sprätthönsen hade sin sedvanliga utställning i Allbo, en liten gård utmed Nissastigen precis vid Nissans vatten. Det var så många imponerande arbeten som ställdes ut. Själv är jag bara en liten novis men jag fick låna Sagas rosentäcke och så tog jag med min ängladuk i lila som visades i denna fina samling. Det blir mycket fyrkanter, stjärnor och blommor och blader, men ett nytt motiv var denna tjusiga tjej. Häftigt, tycker jag.

Säljdag på Kupan

Idag var det min tur att tillsammans med två andra medlemmar sälja och ha vår kaffehörna igång. Hembakat skall det ju helst vara och idag hade Ingalill bakat russinmuffins och jag en rabarberkaka med en garnering bestående av florsocker, smör och cream cheese. Riktigt mumsigt var det.

Vi är ju bara pensionärer som jobbar på Kupan, men nu har vi fått en jättefin tjej på 19 år som vill komma och jobba och lära sig lite hos oss. Det är mycket trevligt. Jag föreslog henne att vi skulle försöka att få in lite av alla möbler och tavlor som står ute på vårt lager, eftersom de anses inte få plats inne i butiken. Vi kollade och planerade och bar och vi tyckte att det blev bra och roligt hade vi när vi höll på. Mer ungdomlig entusiasm behövs.