fredag 24 april 2015

Lite stolt är jag allt

Rom byggdes inte på en dag och  jag har inte löst bildfrågan än, trots att jag hade hjälp av barnbarnet M. Hon är den som har mest datakunskap.

Jag hade tänkt att spara mina kuber till eftervärlden i min blogg.  Det är det projekt som jag färdigställt under vårterminen på lapptäckskursen.

Jag klarade också av att köra själv till Burseryd i mörkret och snöfall och hemska långtradare. Det är nog dessa hemska monster som har varit värst. Det har också hänt att jag har haft mardrömmar om dem. Förr kallades de för landsvägens riddare, men det var då det.
Så här har det gått till ungefär varje gång.
Kollar om jag har någon långtradare bakom mig när jag lämnar Smålandsstenar och börjar köra i 80 km. Det är högsta hastigheten och där finns många fartkamror och vägen har mycket vilt och vägen backar och kurvor. Långt där borta dyker några billjus upp, jo det är en tradare. Den kan väl inte hinna upp mig? Ökar hastigheten efter en nyss passerad kamera.
Men bilen kommer närmare och till slut ligger den precis bakom och vill köra över mig, krossa mig eller sluka min lilla bil. Jag känner skräck.

Där dyker den räddande vägen in till Gislaved upp. Jag kör genom ett tyst och ganska mysigt Gislaved och lugnar ner mig. Det är en fin miljö med alla trähusen runt Gärdesskolan och vägen ner till torget.

Det var väl ädelt sagt av en anderstorpsbo?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar