Overkligt

Nu är det 4:e dagen som nybliven pensionär, och jag börjar så smått vänja mig vid den hissnande tanken att vara pensionär. Man kan tycka att jag skulle vant mig under dessa tre år som arbetslös, men på något konstigt vis fanns hoppet om ett nytt arbete alltid kvar längst in i mitt huvud. Förnuftet sa en sak och hoppet ett annat.

Jag har gett mig själv tillåtelse denna vecka till att vara lite smålat, eftersom jag har känt en stor press att prestera och göra rätt för mig så gott som året runt.

Nu skall jag gå ut i solen och ta mig en kopp kaffe innan det är dags att ta itu med tvätt och strykning.

Pensionär

Nu är jag framme, eller vad man skall säga. Det är fortfarande tre veckor till jag fyller 65, men man räknar från den månad man fyller 65 i. Så har jag fattat det hela.
Jag får nog aldrig riktig kläm på det här med pensionen, men en sak har jag förstått, man kommer att bli ganska fattig. Usch!!

Med facit i handen, så fick jag inget nytt jobb. Endast några månader under tre år, och de tillfällena var guld värda. Om jag inte hörde helt galet på TV, så är vi ca 18 miljoner arbetslösa i Europa nu. Nej, kan detta verkligen vara riktigt?
Det är så sorgligt när en människa som vill arbeta och försörja sig, så finns det inget behov av den kraften och viljan.

Nu vill jag så mycket jag kan, ta vara på vad livet ger mig. Det som är vanligt och självklart idag, kan vara helt ouppnåligt imorgon.