Jag har vetat om det hela tiden, fast jag har tryckt ner tankarna när de velat påminna sig. Jag är snart utförsäkrad från A-kassan och utan min ersättning. Nytt arbete ser det inte ut som jag skall kunna få. Det är väl så att med så många arbetslösa blir det de unga som får jobb först.
Jag skall gå till AF denna vecka och prata med dem om hur det kommer bli för mig.
Jag känner det lite som den oro jag kände när det stod klart för oss att företaget skulle läggas ner. Oro i magen.
Jag försöker muntra upp mig med, se på fåglarna i skyn och liljorna på marken, de sår inte och de skördar inte men ändå lever de.
Hoppas att jag kan få godkänt för att jobba på Kupan och få ett så kallat aktivitetstöd för detta, men jag vet inte.
I fredags tog jag mamma med mig och åkte och grattad lillasyster som snart fyller 60 år. Oj, som tiden går. Hon har bjudit hela sin familj, barn och barnbarn, och skall fira sin högtidsdag på Gran Canaria. Låter som en härlig upplevelse.
Test....inloggn.problem
SvaraRadera"se på fåglarna i skyn och liljorna på marken, de sår inte och de skördar inte men ändå lever de."
SvaraRaderaVilken fin tanke att uppmuntra dig på Gunilla. Det ligger mycket tänkvärt i de orden.
Jag hoppas, hoppas och håller tummarna för dig, att du får chansen att arbeta på Kupan.
Du ska se, det kommer att fixa sig :)
Kram och lycka till :)