Nya kvastar sopar bäst

Oj, det var länge sedan jag skrev sist. Jag har varit fullt sysselsatt att skriva jobbansökningar, för nu börjar det snart brinna i knutarna om jag skall hinna få något jobb innan jag går i pension. Jag har nu 10 månader kvar till dess. Jag har fått en ny handläggare som hittat många lämpliga jobb till mig. Nu gäller det om arbetsgivarna också tycker likadant. Det är liksom där avgörandet görs.







Fast ett jobb hade jag kunnat få som jag själv hittat, och det var som tidningsutdelare. Jag fick till och med följa med ut på en tur på tisdagsmorgonen.
Jag steg upp klockan tre och klädde mig varmt för det var -6 gr ute. Sedan cyklade vi iväg ut på rundan. Det var många tankar som gick genom mitt huvud, som så folktomt och mörkt det är i alla hus och inte kändes det precis så socialt.
Jag sov på saken men ringde och sa att det tyvärr inte var något för mig eftersom det innebär att jobba varje lördagsmorgon och så påminde tjejen som skall sluta mig om alla oskottade vägar när snön vräker ner. Så finns det också en annan sak som att jag känner att jag inte har samma balans som förr. Det är svårt att cykla med en tungt lastad cykel på smala trottoarer och över höga kanter.

Men visst finns det glädjeämnen i livet också. Såsom sykompisen M:s valpar, fem små pipande underverk som äter och växer så det knakar, och ute på gården står min Ford och väntar på mig. Vi har nu hunnit att bekanta oss med varandra. Det är så roligt att köra den och pigg är den också. Bäst att hålla ett öga på hastighetsmätaren.