Så fort en vecka försvinner och särskilt när man bjuds på vackert väder i en skön natur. Jag kunde inte se mig mätt på havet, öarna och båtlivet. Havet skiftade i färg från blått, grönt och silvergrått. Gudomligt vackert. Jag vill hålla kvar bilderna i minnet så länge som möjligt.
Jag kan inte bara betrakta havet, jag måste också känna på det. För att slippa stå bland alla barn och schåpa mig tog jag stegen från badbryggan och simmade in till stranden. Först isbitar runt benen men ju närmare stranden jag kom desto bättre blev det. HÄRLIGT.
Eftersom det är Caravan Clubs egna badvik så ordnades det aktiviteter för barnen som t.ex sandslottstävling. En timme hade de tävlande på sig för att bygga sitt bidrag.
Det var många kul idéer. Jag gillade sköldpaddan, men det blev den lilla sjöjungfrun som vann. Stark bedrift av den lilla flickan att sitta still med benen i den kalla sanden i en timma.
Jag tycker Gunilla, att det var faktiskt du, som stod för den största bedriften. Strongt att "känna på vattnet" så där;)
SvaraRadera