Självkänsla

Jag vill inte påstå att den känslan alltid är på topp hos mig. Jag tror att jag har en hyggligt god självkänsla, fast ibland känns det som om hela världen vill testa hur stark den är.

Självkänsla är också det som Röda Korsets nystartade kompisgrupp för barn i årskurs 4-5 vill hjälpa till med att stärka. Nu har det varit två träffar med presentation av sig själva och sminkparty och nästa gång skall de mest sitta och prata om just självkänsla. Det är två tjejer på Barn och fritidslinjen som fått utbilda sig hos RK för att kunna leda de här träffarna.

För att stärka mig själv (ja så är det) visar jag en så kallad spillpåse. Det är en transportabel skräppåse, typ för trådar, nåldyna och saxhållare som vi använder vid quiltning. Jag har sytt tre stycken, 2 har jag presentat bort, och de är jätteroliga att sy och mycket praktiska.

Idag blev det av att fålla de panelgardiner som mamma vävt på terapin. De är riktigt fina och som hon har vävt och vävt. Hoppas att hon kommer att bli nöjd när de nu kommer upp i hennes sovrum och hon kan ligga och titta på dem. Även hennes självkänsla kommer då att öka och det känns säkert bra för en människa som märker att hon tappar alltmer kraft och minne för varje vecka.

Vila tyst i Herrens händer

Här är L ute på isen den där fantastiskt sköna söndagen i början av mars och leker med sin fotboll. Det var hans födelsedagskalas och han var glad och full med spring i benen, och det är så det skall vara och som vi önskar att det skall få förbli.

Men ibland kan det oförutsedda hända och det var just det som hänt den unge person som skulle ev bli min nya arbetsuppgift att ta hand om. Efter två nätter och en dags grubbel kom jag fram till att det för mig skulle vara en för tung uppgift. Vänta och hoppas på ett under som enligt läkarna sannolikt inte kommer att ske.

Efter att jag ringt och tackat nej till jobbet tog jag Albin med mig ut på morgonrundan och då såg jag att livet fortgick därute med dagisbarnen på promenad och lastbilarna körde som vanligt till de olika industrierna och jag fylldes med en sådan glädje och tacksamhet över livet och att jag kan delta i det.
Kanske var detta min enda chans att få ett nytt jobb men jag känner att jag har tagit rätt beslut för mig.

Våga flyga

Vilken härlig eftermiddag det var igår, söndag. Tillsammans med ca 300 personer i Torghuset, Smål.stenar avnjöt jag och syster A-B en svängig, stämningsfull och tankvärd konsert med Lena-Maria Klingvall och Gislaveds Storband. Denna starka tjej som inte låtit svårigheterna ta över i sitt liv. Igår hade hon två konserter samma em och sedan berättade hon var hon fullbokad nästan varje dag i en månad framåt och på olika platser i Sverige. Kroppen är inte fulländad men rösten och viljan är desto starkare.
Efter konserten sneddade vi över torget till Göstas Café och beställde räkmacka och kaffe. Det smakade riktigt bra och vilken känsla att för första gången sitta i rundeln och kolla in trafiken i rondellen. Så många gånger vi passerat där genom åren och nästan alltid är det gäster som sitter där och fikar.
Idag har jag faktiskt varit på anställningsintervju. Det är inte inom mitt tidigare område och jag känner en stor kluvenhet och osäkerhet. Jag har några dagar på mig innan jag lämnar besked. Jag vet faktiskt inte vad jag kommer att svara på det. Jag behöver sova på saken och även rådfråga någon lämplig person.

Papper och penna och fokusering

Mina tankar behöver redas upp och det får bli med datorns hjälp.Hoppas det fungera också. Den här veckan har det varit fullt upp med allt vad jag (stränga arbetsgivare)har startat upp det senaste året.

1.Lapptäckskursen. Kursen i sig självt tar inte så mycket tid, utan det är sömnaden hemma som kräver tid, och ganska mycket tid. När mina nu påbörjade arbeten snart är klara så får detta kliva ner lite i prioritering. Jag och min sykompis delade på att bjuda på fikat igår. Jag hade bakat frallor som fick kalljäsa över natten och som jag gräddade på morgonen. Det var ganska snärjigt här på morgonen eftersom vi skall vara i Burserydstrakten kl 8.30. Vi kom precis.

2.Trädgårdskurs. Denna kurs är inte påbörjad ännu och det är 5 kurstillfällen. Jag vet inte om vi får hemuppgifter eller om det endast är det egna arbetet i trädgården som är aktuellt. Jag tror att det blir roligt och det är ju jag som sköter trädgården ändå. Fixar sig säkert.

3.Samhällsföreningen. Det har inte varit något större arbete för mig än 1 kväll per månad och vid Lucia. Då krävdes det ju lite insats från mig som var rolig och stimulerande att vara med på.
Frågetecknet blev igårkväll då fyra styrelsemedlemmar har meddelat sin avgång.
Två av dem var de drivande. Kvar är ej så starka och rutinerade medlemmar.
Eter att ordförande som katten går runt het gröt frågade en medlem ordföranden vad han hade ordnat för program till årsmötet nästa vecka. Nej, som det ser ut nu finns det ingen anledning att ordna något eller presentera någon fråga, svarade han.
Jag dryftade då mig till att säga att frågan om Samhällsföreningens vara eller inte vara måste väl vara en nog så viktig fråga. Detta startade en frisk och framåtgående diskussion. Vi skall inte lägga oss ner tvärt utan jobba vidare och se hur utvecklingen blir.

4.Röda Korset. Detta är en stor organisation där medlemmarna har en viktig roll. Där blir det en hel del timmar (arbetsdagar) som medlemmarna lägger ner.
På måndag skall jag också överta cv-skivan där allt som sekreteraren behöver finns. Om detta har jag ingen överblick på ännu men jag känner en lätt bävan.

5. AF. Söka jobb, söka jobb och söka jobb.

6. Övriga livet med allt vad det innebär, fast jag mår nog bäst när det är full fart.
Bäst mår nog de flesta när man inte hinner fundera allt för mycket på varför man existerar och vad det är för mening med livet. Det är ett mycket förödande grubbel. Alltså, full fart framåt.

Jobb och utvecklingsgarantin

Så kom då denna dag som jag trodde att jag skulle bli lite klokare av inför min framtida jobbsökartid. Tyvärr blev det inte så fastän vi ställde en hel del frågor om både det ena och det andra. Känns lite som var tyst och se hur det utvecklar sig. Jag fick en föraning om att idiellt arbete inte står högt på Försäkringskassans himmel. Jag får avlyssna försiktigt om min tänkta praktik på Kupan.
Eftersom jag idag inte har mer än 21 dagar kvar av min A-kasseperiod kommer jag att bli kallad till ett nytt möte om några veckor.
Det allra bäst idag var att tre av mina gamla arbetskamrater befann sig också på AF. Oh, vad det kändes gott och varmt i hjärtat när vi satt tillsammans en stund och pratade lite.
Efter mötet gick jag och kompisen E och fikade och pratade och pratade. Känner mig lite lättare om hjärtat när vi anförtrott oss åt varandra. Roligt med nya bekantskaper men man kan inte utelämna sig själv så som till någon som man delat vardagen med i många år.

Ömtåliga små plantor

Nu när jag nyss hörde på nyheterna så kommer det rapporter om en explosion och radioaktiva utsläpp från det sönderskakade kraftverket. Det är en så fruktansvärd katastrof som drabbat Japan. Jag kan inte låta bli att tänka på atombomberna i Hiroshima och Nagasaki 1945. Japanerna är duktiga och effektiva så på sikt får de säkert landet på fötter igen, men vilket lidande det är innan.
Mina små körbärstomater som är 12 dagar idag behöver ständig passning och omsorg annars kan de inte utvecklas och bära frukt. Precis likadant är det med oss människor och särskilt barnen.
<
Barnbarnet L blåser ut ljusen på sin födelsedagstårta med ett nöjt och glatt leende.
Det är så det skall vara, det var hans dag. Presenterna var många och de flesta med inriktning fotboll. Han är så intresserad och kvick och taktisk. Det är ett bra intresse, inte bara sitta inne vid datorn.

Årsmöte och informationsmöte

Veckorna bara försvinner i ett nafs men vintern den består. Jag tycker inte att jag får något gjort men kanske försöker jag göra för mycket så det blir pannkaka av allt.
Nej, så galet är det kanske inte. I måndags var det årsmöte på Röda Korset och jag blev invald i styrelsen. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det innebär för arbetsuppgifter för mig. Hoppas jag kan klara av det.
Nu har jag fått brev från AF, den 14 mars är det inform.möte om jobb-och utvecklingsgarantin. Jag känner allt lite oro inför detta.
Det finns lite lediga jobb för tillfället som jag sökt, men jag har ingen förhoppning om att någon vill anställa en 63-åring. Så är det nog.

Fåglarna i skyn

Jag har vetat om det hela tiden, fast jag har tryckt ner tankarna när de velat påminna sig. Jag är snart utförsäkrad från A-kassan och utan min ersättning. Nytt arbete ser det inte ut som jag skall kunna få. Det är väl så att med så många arbetslösa blir det de unga som får jobb först.
Jag skall gå till AF denna vecka och prata med dem om hur det kommer bli för mig.
Jag känner det lite som den oro jag kände när det stod klart för oss att företaget skulle läggas ner. Oro i magen.
Jag försöker muntra upp mig med, se på fåglarna i skyn och liljorna på marken, de sår inte och de skördar inte men ändå lever de.
Hoppas att jag kan få godkänt för att jobba på Kupan och få ett så kallat aktivitetstöd för detta, men jag vet inte.
I fredags tog jag mamma med mig och åkte och grattad lillasyster som snart fyller 60 år. Oj, som tiden går. Hon har bjudit hela sin familj, barn och barnbarn, och skall fira sin högtidsdag på Gran Canaria. Låter som en härlig upplevelse.

När vi letade efter vårtecken

Sagt och gjort, nu skulle jag titta granskande efter vårtecken. Visst, lite mindre snö i skogen men annars väldigt glest med vårtecken. Några som jag gissar längtar lika mycket som vi är fåglarna. Allra minsta lilla ljusförändring eller temperaturförbättring får dem att leva upp och sätta igång med sitt kvitter och visslingar. Mina snödroppar är också på gång, en liten knopp när jag tittade sist. Själv vill jag också komma i form till sommaren och var och gjorde massage av den tuffa typen i onsdags. Hela min vänstra sida var full med knutna muskler, som nu skall vara släppta. Nu behöver jag inte sitta och läsa och fundera mer på vad det kan vara för organ som sitter där och jag har ont i. I eftermiddag blev det frissan för mig och mamma. Det är ett styrkeprov både för henne och mig. Det gick bra även denna gång. Det finns en svår trappa att forcera.

Inget särskilt spännande

Händer det inte något för tillfället? Jo, det är klart att det gör, kanske är jag inte uppmärksam på det lilla.
Jag läser lite ibland, förvånar mig över allt både dumt och bra som sker i världen och här hemma i vårt land.
Skriver någon jobbansökan ibland när det är något som passar någotsånär.
Roligast är nog att sy och för tillfället håller jag på med två kuddar med applikationer till sovrummet och två födelsedagspresenter, och det är nog det allra roligaste för tillfället.
I lördags köpte jag garn till sockor som jag skall sticka och sedan tova till mig själv. Jag tror att de blir jättevarma och sköna och det kan behövas för det dröjer säkert länge än tills det blir vår.
Imorgon måste jag ut och införskaffa material till presenterna och nya batterier igen till kameran. Förstår inte, det är verkligen kort hållbarhet på dem.
Ringde min gamla kompis och vän G i Växjö och tackade för julkortet, ja jag skäms, och fick veta att hon var snart på väg med sin andra resa detta år. Indien är resmålet denna gång, förra gången var det Kanarieöarna. Jag är inte avundsjuk, hon har haft mycket motgångar att gå igenom.
Albin är mycket bättre nu och det är vi jätteglada för, men han får ta det lugnt ett tag till med maten. Tråkigt men nödvändigt.

Vintertrötta

Jag tror att víntern suger kraften ur oss små människorbarn. Ljuset är en luring, ena dagen tror vi att nu blir det snart vår och andra dagar är det så mörkt i hörnen igen. Det gäller att pigga upp sig själv så därför plockade jag fram mitt gamla herbarium från 1962 och satte upp några blad med torkade växter på i hallen. Jag har alltid tyckt att dom är vackra och jag är imponerad av mig själv som femtonåring grävde upp och pressade växter en hel sommar.
Måste ju passa på att visa dom nu när det är modernt med gamla florabilder.

Albin har inte hämtat sig riktigt ännu från sitt bordsäventyr. Vi har varit hos veterinären och kollat honom, men inget är brutet och hjärtat lätt bra.
Till sist upptäckte han ett rött och upphöjt område längst bak i gommen, ett eosinofilt ulcus, som kan uppträda vid foderallergi eller efter ett trauma. Jag tror på traumat men nu skall Albin äta dietfoder ett bra tag framöver och inget annat. Väldigt trist men vi får göra allt för att han skall bli glad och pigg igen.

Rådjurshornen kommer inte från skjutna djur utan dessa har två av våra tidigare hundar hittat när vi varit på promenad i skogen. Kan inte så mycket men jag tror att rådjuren ömsar sina horn.
Passar på att ha dom framme lite nu när det också är trendigt.

Musikcafé

Förra året hade jag ju som nyårslöfte att inte bara sitta hemma utan ta vara på det som erbjuds i form av kultur och musik i kommunen. Det löftet får nog duga för i år också. Det är så viktigt för välbefinnandet och energin i vardagen.
Igår var vi H och jag på konsert med Jönköpings sinfonietta och Ulla Skoog.
Det var så bra alltihop men särskilt Ulla. Hon hade oss helt i sin hand. Så rolig och duktig och sjunga kunde hon också. Orkestern spelade och på vissa stycken hade hon sina privata och humoristiska inlägg. Jag tror att det för de flesta i publiken var ett helt nytt sätt att närma sig den klassiska musiken.
Hon sjöng bl a en sång av Michael Wiehe, Flickan och kråkan, med mycket vacker och inlevelsefull röst. Jag fick nästan tårar i ögonen.
Som avslut hade vi allsång och då styrde och ställde hon med oss så skratten avlöste varandra. Det var en riktigt trevlig lördagskväll.

Vedemödor

Tack för alla vackra ord om mitt täcke. Det värmer en lite frusen och ej behövd person.
Inför denna vecka hade jag inga tider att passa och det enda kravet på mig själv var att skriva ett nytt cv. Jag tyckte det kändes skönt, men inte blev det så.
Vi vaknade med ett ryck lite före fem på måndagsmorgonen av att Albin skrek. Upp och kolla vad som stod på men vi fattade ingenting först. Efter ett tag kom jag ihåg att Albin fastnat under bordet på söndagen, då han gömde sig för att slippa ta örondroppar. Ja, det är tyvärr så igen med hans öron. Fulla av vax. Jag har väl märkt att han hört sämre och sämre. Albin räckte ner till golvet, han hängde inte så som gosehunden, men jag kunde inte lyfta väck honom. Bordsskivan är megatung och han var under. Husse var i badrummet så jag gick ut i köket igen för att vänta på att få hjälp. Det gick ett litet tag och så kom den lille stackaren plötsligt tassande utan att jag hört någonting. Fast han måste ha sträckt sig när kan krånglade sig loss, för han har haft ont och jämrat sig och bara legat och kurat. Idag är han gladare och kom och hälsade på mig när jag kom hem.

Själv startade jag upp med att skriva nytt cv på måndag fm och jag jobbade med det i flera timmar. När det var klart var det dags att söka ett ledigt jobb som jag blivit anvisad av AF. Kände mig nöjd och gick in på företagets hemsida och upptäcker då att det är ett rekryteringsföretag och för att söka jobb där måste man först registrera sig. Då brast det för mig och jag började gråta. Det är så tröttsamt att vrida ut-och in på sig själv i ett kör. Jag gav upp och gick och nattade mig istället.
På tisdagen närmade jag mig datorn igen och då gick det bättre. Någon timma till och så var den ansökningen ivägskickad.
Jag önskar att det jag jobbar och sliter med skulle vara meningsfullt och till nytta istället för detta som inte leder någonstans.

Äntligen klar

Åh, vad jag är glad. Efter 5 månaders sömnad på detta album, ja det kallas så eftersom det visar olika tekniker, blev jag färdig i går kväll. Nu är det meningen att vi skall kunna använda denna kunskap i framtida arbeten. Firade det med en kopp varm glögg av min egna tillverkning. Den är verkligen god och kanske lite stark.
Nu skall jag börja med mina kuddar till sovrummet och även virka några varv på en kudde som jag påbörjade i julas.

Jag vet inte riktigt var jag skall placera täcket, det blir väl till att bära runt min ögonsten tills jag beslutat var det passar bäst.
Nu skall jag ta mig an en av mina böcker från Månadens bok som jag inte känt inspiration för att läsa tidigare. Jag kan ju inte bara läsa inredningstidningar utan något med känslor, händelser och spänning också. Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser fångade mig från första sidan. Skall bli spännande att läsa denna bok som utspelar sig i New York i nutid.

Party och jobbfinnarträff

Onsdagskvällen slutade med tupperwareparty hos min grannes dotter. Finns det kvar, har flera förvånat frågat. Jojomensan, det gör det och sortimentet är utökat och priserna höjda. Visst, det är bra grejer som håller i årtionden, själv har jag påläggsburkar som jag fick av min svärmor för 40 år sedan.
Jag hade några saker som jag tänkt på ett tag så det beställde jag, och gott fika blev vi bjudna på så det var en lyckad kväll.
Igår var jag på ett annat slags party typ mingel hos Antenn, ett coachningsföretag.
Som väntat var vi väldigt många där men tyvärr fanns det inga jobb att erbjuda som är synliga, det är de osynliga som vi skall lära oss att upptäcka.
Jag tror inte att någon direkt hade förväntat sig det, men det var ganska kul där, man börjar ju känna igen sina nya kompisar.
Fick lite tips om hur jag kan göra mitt CV bättre upplagt. Det får bli nästa veckas uppgift.