Vila tyst i Herrens händer

Här är L ute på isen den där fantastiskt sköna söndagen i början av mars och leker med sin fotboll. Det var hans födelsedagskalas och han var glad och full med spring i benen, och det är så det skall vara och som vi önskar att det skall få förbli.

Men ibland kan det oförutsedda hända och det var just det som hänt den unge person som skulle ev bli min nya arbetsuppgift att ta hand om. Efter två nätter och en dags grubbel kom jag fram till att det för mig skulle vara en för tung uppgift. Vänta och hoppas på ett under som enligt läkarna sannolikt inte kommer att ske.

Efter att jag ringt och tackat nej till jobbet tog jag Albin med mig ut på morgonrundan och då såg jag att livet fortgick därute med dagisbarnen på promenad och lastbilarna körde som vanligt till de olika industrierna och jag fylldes med en sådan glädje och tacksamhet över livet och att jag kan delta i det.
Kanske var detta min enda chans att få ett nytt jobb men jag känner att jag har tagit rätt beslut för mig.