onsdag 26 januari 2011
Vedemödor
Tack för alla vackra ord om mitt täcke. Det värmer en lite frusen och ej behövd person.
Inför denna vecka hade jag inga tider att passa och det enda kravet på mig själv var att skriva ett nytt cv. Jag tyckte det kändes skönt, men inte blev det så.
Vi vaknade med ett ryck lite före fem på måndagsmorgonen av att Albin skrek. Upp och kolla vad som stod på men vi fattade ingenting först. Efter ett tag kom jag ihåg att Albin fastnat under bordet på söndagen, då han gömde sig för att slippa ta örondroppar. Ja, det är tyvärr så igen med hans öron. Fulla av vax. Jag har väl märkt att han hört sämre och sämre. Albin räckte ner till golvet, han hängde inte så som gosehunden, men jag kunde inte lyfta väck honom. Bordsskivan är megatung och han var under. Husse var i badrummet så jag gick ut i köket igen för att vänta på att få hjälp. Det gick ett litet tag och så kom den lille stackaren plötsligt tassande utan att jag hört någonting. Fast han måste ha sträckt sig när kan krånglade sig loss, för han har haft ont och jämrat sig och bara legat och kurat. Idag är han gladare och kom och hälsade på mig när jag kom hem.
Själv startade jag upp med att skriva nytt cv på måndag fm och jag jobbade med det i flera timmar. När det var klart var det dags att söka ett ledigt jobb som jag blivit anvisad av AF. Kände mig nöjd och gick in på företagets hemsida och upptäcker då att det är ett rekryteringsföretag och för att söka jobb där måste man först registrera sig. Då brast det för mig och jag började gråta. Det är så tröttsamt att vrida ut-och in på sig själv i ett kör. Jag gav upp och gick och nattade mig istället.
På tisdagen närmade jag mig datorn igen och då gick det bättre. Någon timma till och så var den ansökningen ivägskickad.
Jag önskar att det jag jobbar och sliter med skulle vara meningsfullt och till nytta istället för detta som inte leder någonstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stackars Albin, så dumt. Amadeus hälsar till Albin och säger att han vet precis hur det känns att få örondroppar och att han skall krya på sig snabbt.
SvaraRaderaJag förstår Gunilla, det måste kännas hopplöst, att alla ansträngningar för att få ett arbete, inte ger resultat. Du gör vad du kan, och mer varken skall eller kan du göra.
Snart är det dags för vårarbete i trädgården, och då får du njuta av det arbetet.
Kram!