Jobb och utvecklingsgarantin

Så kom då denna dag som jag trodde att jag skulle bli lite klokare av inför min framtida jobbsökartid. Tyvärr blev det inte så fastän vi ställde en hel del frågor om både det ena och det andra. Känns lite som var tyst och se hur det utvecklar sig. Jag fick en föraning om att idiellt arbete inte står högt på Försäkringskassans himmel. Jag får avlyssna försiktigt om min tänkta praktik på Kupan.
Eftersom jag idag inte har mer än 21 dagar kvar av min A-kasseperiod kommer jag att bli kallad till ett nytt möte om några veckor.
Det allra bäst idag var att tre av mina gamla arbetskamrater befann sig också på AF. Oh, vad det kändes gott och varmt i hjärtat när vi satt tillsammans en stund och pratade lite.
Efter mötet gick jag och kompisen E och fikade och pratade och pratade. Känner mig lite lättare om hjärtat när vi anförtrott oss åt varandra. Roligt med nya bekantskaper men man kan inte utelämna sig själv så som till någon som man delat vardagen med i många år.

Ömtåliga små plantor

Nu när jag nyss hörde på nyheterna så kommer det rapporter om en explosion och radioaktiva utsläpp från det sönderskakade kraftverket. Det är en så fruktansvärd katastrof som drabbat Japan. Jag kan inte låta bli att tänka på atombomberna i Hiroshima och Nagasaki 1945. Japanerna är duktiga och effektiva så på sikt får de säkert landet på fötter igen, men vilket lidande det är innan.
Mina små körbärstomater som är 12 dagar idag behöver ständig passning och omsorg annars kan de inte utvecklas och bära frukt. Precis likadant är det med oss människor och särskilt barnen.
<
Barnbarnet L blåser ut ljusen på sin födelsedagstårta med ett nöjt och glatt leende.
Det är så det skall vara, det var hans dag. Presenterna var många och de flesta med inriktning fotboll. Han är så intresserad och kvick och taktisk. Det är ett bra intresse, inte bara sitta inne vid datorn.

Årsmöte och informationsmöte

Veckorna bara försvinner i ett nafs men vintern den består. Jag tycker inte att jag får något gjort men kanske försöker jag göra för mycket så det blir pannkaka av allt.
Nej, så galet är det kanske inte. I måndags var det årsmöte på Röda Korset och jag blev invald i styrelsen. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det innebär för arbetsuppgifter för mig. Hoppas jag kan klara av det.
Nu har jag fått brev från AF, den 14 mars är det inform.möte om jobb-och utvecklingsgarantin. Jag känner allt lite oro inför detta.
Det finns lite lediga jobb för tillfället som jag sökt, men jag har ingen förhoppning om att någon vill anställa en 63-åring. Så är det nog.

Fåglarna i skyn

Jag har vetat om det hela tiden, fast jag har tryckt ner tankarna när de velat påminna sig. Jag är snart utförsäkrad från A-kassan och utan min ersättning. Nytt arbete ser det inte ut som jag skall kunna få. Det är väl så att med så många arbetslösa blir det de unga som får jobb först.
Jag skall gå till AF denna vecka och prata med dem om hur det kommer bli för mig.
Jag känner det lite som den oro jag kände när det stod klart för oss att företaget skulle läggas ner. Oro i magen.
Jag försöker muntra upp mig med, se på fåglarna i skyn och liljorna på marken, de sår inte och de skördar inte men ändå lever de.
Hoppas att jag kan få godkänt för att jobba på Kupan och få ett så kallat aktivitetstöd för detta, men jag vet inte.
I fredags tog jag mamma med mig och åkte och grattad lillasyster som snart fyller 60 år. Oj, som tiden går. Hon har bjudit hela sin familj, barn och barnbarn, och skall fira sin högtidsdag på Gran Canaria. Låter som en härlig upplevelse.

När vi letade efter vårtecken

Sagt och gjort, nu skulle jag titta granskande efter vårtecken. Visst, lite mindre snö i skogen men annars väldigt glest med vårtecken. Några som jag gissar längtar lika mycket som vi är fåglarna. Allra minsta lilla ljusförändring eller temperaturförbättring får dem att leva upp och sätta igång med sitt kvitter och visslingar. Mina snödroppar är också på gång, en liten knopp när jag tittade sist. Själv vill jag också komma i form till sommaren och var och gjorde massage av den tuffa typen i onsdags. Hela min vänstra sida var full med knutna muskler, som nu skall vara släppta. Nu behöver jag inte sitta och läsa och fundera mer på vad det kan vara för organ som sitter där och jag har ont i. I eftermiddag blev det frissan för mig och mamma. Det är ett styrkeprov både för henne och mig. Det gick bra även denna gång. Det finns en svår trappa att forcera.

Inget särskilt spännande

Händer det inte något för tillfället? Jo, det är klart att det gör, kanske är jag inte uppmärksam på det lilla.
Jag läser lite ibland, förvånar mig över allt både dumt och bra som sker i världen och här hemma i vårt land.
Skriver någon jobbansökan ibland när det är något som passar någotsånär.
Roligast är nog att sy och för tillfället håller jag på med två kuddar med applikationer till sovrummet och två födelsedagspresenter, och det är nog det allra roligaste för tillfället.
I lördags köpte jag garn till sockor som jag skall sticka och sedan tova till mig själv. Jag tror att de blir jättevarma och sköna och det kan behövas för det dröjer säkert länge än tills det blir vår.
Imorgon måste jag ut och införskaffa material till presenterna och nya batterier igen till kameran. Förstår inte, det är verkligen kort hållbarhet på dem.
Ringde min gamla kompis och vän G i Växjö och tackade för julkortet, ja jag skäms, och fick veta att hon var snart på väg med sin andra resa detta år. Indien är resmålet denna gång, förra gången var det Kanarieöarna. Jag är inte avundsjuk, hon har haft mycket motgångar att gå igenom.
Albin är mycket bättre nu och det är vi jätteglada för, men han får ta det lugnt ett tag till med maten. Tråkigt men nödvändigt.

Vintertrötta

Jag tror att víntern suger kraften ur oss små människorbarn. Ljuset är en luring, ena dagen tror vi att nu blir det snart vår och andra dagar är det så mörkt i hörnen igen. Det gäller att pigga upp sig själv så därför plockade jag fram mitt gamla herbarium från 1962 och satte upp några blad med torkade växter på i hallen. Jag har alltid tyckt att dom är vackra och jag är imponerad av mig själv som femtonåring grävde upp och pressade växter en hel sommar.
Måste ju passa på att visa dom nu när det är modernt med gamla florabilder.

Albin har inte hämtat sig riktigt ännu från sitt bordsäventyr. Vi har varit hos veterinären och kollat honom, men inget är brutet och hjärtat lätt bra.
Till sist upptäckte han ett rött och upphöjt område längst bak i gommen, ett eosinofilt ulcus, som kan uppträda vid foderallergi eller efter ett trauma. Jag tror på traumat men nu skall Albin äta dietfoder ett bra tag framöver och inget annat. Väldigt trist men vi får göra allt för att han skall bli glad och pigg igen.

Rådjurshornen kommer inte från skjutna djur utan dessa har två av våra tidigare hundar hittat när vi varit på promenad i skogen. Kan inte så mycket men jag tror att rådjuren ömsar sina horn.
Passar på att ha dom framme lite nu när det också är trendigt.

Musikcafé

Förra året hade jag ju som nyårslöfte att inte bara sitta hemma utan ta vara på det som erbjuds i form av kultur och musik i kommunen. Det löftet får nog duga för i år också. Det är så viktigt för välbefinnandet och energin i vardagen.
Igår var vi H och jag på konsert med Jönköpings sinfonietta och Ulla Skoog.
Det var så bra alltihop men särskilt Ulla. Hon hade oss helt i sin hand. Så rolig och duktig och sjunga kunde hon också. Orkestern spelade och på vissa stycken hade hon sina privata och humoristiska inlägg. Jag tror att det för de flesta i publiken var ett helt nytt sätt att närma sig den klassiska musiken.
Hon sjöng bl a en sång av Michael Wiehe, Flickan och kråkan, med mycket vacker och inlevelsefull röst. Jag fick nästan tårar i ögonen.
Som avslut hade vi allsång och då styrde och ställde hon med oss så skratten avlöste varandra. Det var en riktigt trevlig lördagskväll.

Vedemödor

Tack för alla vackra ord om mitt täcke. Det värmer en lite frusen och ej behövd person.
Inför denna vecka hade jag inga tider att passa och det enda kravet på mig själv var att skriva ett nytt cv. Jag tyckte det kändes skönt, men inte blev det så.
Vi vaknade med ett ryck lite före fem på måndagsmorgonen av att Albin skrek. Upp och kolla vad som stod på men vi fattade ingenting först. Efter ett tag kom jag ihåg att Albin fastnat under bordet på söndagen, då han gömde sig för att slippa ta örondroppar. Ja, det är tyvärr så igen med hans öron. Fulla av vax. Jag har väl märkt att han hört sämre och sämre. Albin räckte ner till golvet, han hängde inte så som gosehunden, men jag kunde inte lyfta väck honom. Bordsskivan är megatung och han var under. Husse var i badrummet så jag gick ut i köket igen för att vänta på att få hjälp. Det gick ett litet tag och så kom den lille stackaren plötsligt tassande utan att jag hört någonting. Fast han måste ha sträckt sig när kan krånglade sig loss, för han har haft ont och jämrat sig och bara legat och kurat. Idag är han gladare och kom och hälsade på mig när jag kom hem.

Själv startade jag upp med att skriva nytt cv på måndag fm och jag jobbade med det i flera timmar. När det var klart var det dags att söka ett ledigt jobb som jag blivit anvisad av AF. Kände mig nöjd och gick in på företagets hemsida och upptäcker då att det är ett rekryteringsföretag och för att söka jobb där måste man först registrera sig. Då brast det för mig och jag började gråta. Det är så tröttsamt att vrida ut-och in på sig själv i ett kör. Jag gav upp och gick och nattade mig istället.
På tisdagen närmade jag mig datorn igen och då gick det bättre. Någon timma till och så var den ansökningen ivägskickad.
Jag önskar att det jag jobbar och sliter med skulle vara meningsfullt och till nytta istället för detta som inte leder någonstans.

Äntligen klar

Åh, vad jag är glad. Efter 5 månaders sömnad på detta album, ja det kallas så eftersom det visar olika tekniker, blev jag färdig i går kväll. Nu är det meningen att vi skall kunna använda denna kunskap i framtida arbeten. Firade det med en kopp varm glögg av min egna tillverkning. Den är verkligen god och kanske lite stark.
Nu skall jag börja med mina kuddar till sovrummet och även virka några varv på en kudde som jag påbörjade i julas.

Jag vet inte riktigt var jag skall placera täcket, det blir väl till att bära runt min ögonsten tills jag beslutat var det passar bäst.
Nu skall jag ta mig an en av mina böcker från Månadens bok som jag inte känt inspiration för att läsa tidigare. Jag kan ju inte bara läsa inredningstidningar utan något med känslor, händelser och spänning också. Maskarna på Carmine Street av Håkan Nesser fångade mig från första sidan. Skall bli spännande att läsa denna bok som utspelar sig i New York i nutid.

Party och jobbfinnarträff

Onsdagskvällen slutade med tupperwareparty hos min grannes dotter. Finns det kvar, har flera förvånat frågat. Jojomensan, det gör det och sortimentet är utökat och priserna höjda. Visst, det är bra grejer som håller i årtionden, själv har jag påläggsburkar som jag fick av min svärmor för 40 år sedan.
Jag hade några saker som jag tänkt på ett tag så det beställde jag, och gott fika blev vi bjudna på så det var en lyckad kväll.
Igår var jag på ett annat slags party typ mingel hos Antenn, ett coachningsföretag.
Som väntat var vi väldigt många där men tyvärr fanns det inga jobb att erbjuda som är synliga, det är de osynliga som vi skall lära oss att upptäcka.
Jag tror inte att någon direkt hade förväntat sig det, men det var ganska kul där, man börjar ju känna igen sina nya kompisar.
Fick lite tips om hur jag kan göra mitt CV bättre upplagt. Det får bli nästa veckas uppgift.

Födelsedag och Röda Korset

Vi har många små födelsedagsbarn att fira så här i början på året, och Alva är först. Hon fick många presenter och fem ljus i glasstårtan och hon var så glad och hon är så förståndig med allt vad hon gör. Duktig flicka.
På resan hem gick det inte att sitta och sova eftersom vi planade genom de stora vattenmassorna från snösmältningen. Nu har det hållit på att töa i flera dagar och jag hoppas att det skall bli lite lättare att ta sig fram på trottoarerna snart.
Albin är mycket förvånad över att matte skall gå ute på gatan ibland och inte på kanten som hon brukar säga annars.

Jag har nog tyckt att Samhällsföreningen inte har givit mig det utbyte av meningsfullhet som jag önskar, så jag har även gått med i Röda Korset. Arbetet där består mest av att jobba i Kupan. Nu har vi städat och rensat i två eftermiddagar innan det skall öppnas idag. Jag har sett några saker som jag tror jag skall åka och kolla på igen och kanske köpa med mig hem.
Tyget till sänggaveln kom igår och nu gäller det om jag själv kan flytta sängen och skruva ner gaveln. Hoppas det, för jag känner mig inspirerad och nyfiken på hur det kommer att se ut.
Min söta Ludisa har nu blommat i över en månad.

Vardag igen

Hälsan tiger still. Jag tror inte vi riktigt tillräckligt kan ta till oss de orden förrän vi får pröva på motsatsen. Vilken gåva att kunna stiga upp och gå till skola, arbete eller som jag göra mitt bästa här hemma.

Allt flyter på som vanligt med lite jobbsök och kontakter med AF. Mycket snäll och trevlig tjej som jag pratade med vid sista jobbrapporteringen. Så mycket bättre man mår då än när man känner sig inträngd i ett hörn. Har varit ett par sådana samtal. Det ökar inte mina chanser på jobbmarknaden, det gör mig bara illamående och yr i huvudet.

Igår var det uppstart på fortsättningskursen i lapptäcksteknik och det var kul. Har nu köpt på mig en hel del tyger och skall snart sätta igång med kuddar som skall passa till min retrobonad i sovrummet.
Jag håller nu på med det sista på mitt lapptäcke och snart hoppas jag kunna visa upp min "baby" för världen. Konstigt vad man kan bli fäst vid ett täcke.

Förkylning och inredning

Det är en seg rackare till förkylning som jag fått, den vill inte gå över. Det är inte kul att vara tung i kroppen och inte orka någonting. Hoppas att det vänder i eftermiddag. Snart skall jag starta upp dammsugaren och radion och köra några varv här i huset. Kanske hjälper det med lite tuffa tag istället för att vila.

Det enda som har hjälpt lite är när jag håller på med inredning så det har gällt att vara uppfinningsrik. Jag läste om de nya trenderna i Allt i Hemmet och fastnade då för country style. Ja, det är en ny trend bland många andra. Den
passar min lite enkla smak och mina gamla saker.
Denna fina yllebonad fick vi en gång på 70-talet och den har stått glömd i en garderob i många år. Kruxet var att få H att gå med på att byta ut tavlan mot denna bonad. Hotet om tapetsering annars hjälpte nog mig lite. Nu skall jag köp nytt tyg till sänggaveln och klä om den och sedan lite passande kuddar till och sedan så säger jag som Lollo i Bygglov, det kommer att bli så snyggt, så snyggt.
Konstigt, jag känner mig redan lite bättre nu.

Första veckan på året

Efter en trevlig nyårskväll tillsammans med min bror och svägerska och ett par till
började jag året med förkylning på nyårsdagens morgon. När jag tänker tillbaka är det säkert över två år sedan jag hade en virussjukdom. Jag är inte så jätteförkyld men tung och trött i kroppen. Det går väl över om några dagar, hoppas jag.
När jag var och slängde tidningar idag vid återvinningen upptäckte jag plötsligt tre kassar med tomma ölburkar som någon ställt där. Kvickt in med dem i min bil och bort och panta, 37:50 blev min förtjänst. Inte så illa.
Håller nu på och färdigställer arbeten som jag påbörjade förra året. Ebbas väst blev någorlunda bra, hon kan iallafall ha den hemma när hon fryser.

Kudden till Lukas blev inte färdig till julafton. Jag hade så många köldsprickor på fingertopparna så det gjorde så fruktansvärt ont att sy fotbollen, så jag fick sätta igång med att smörja händerna med alla möjliga handkrämer.
Syns kanske inte så bra på bilden men fotbollen är en kopia av en riktig fotboll, fast då endast halv, och fylld med vadd.
Nu har jag sytt två sådana här kuddar till mina båda fotbollstokiga barnbarn.