Teater och blåmärken

Ibland behövs en förändring för att något skall bli bättre. När jag såg att Frida från Dye, klasskamrat och kompis till Sofie på gymnasietiden, skulle komma till Spira med en egen teater, bestämde jag mig för att dit skall vi åka. Teaterstycket hette passande nog, Kärlek sökes. Riktigt bra och även så lockade det till skratt.

Vi gjorde oss lite fina och så var det bara en liten runda med hundarna innan vi skulle fara iväg. Hans gick iväg, men eftersom han är lite rädd för att byta kläder i onödan tog han sina tunna känger med helt slät sula på sig. Ja, det gick som det gick. Snöplogen hann före honom och vägen blev som en spegel och han ramlade omkull och slog sig riktigt ordentligt på höften och låret.

Skulle vi åka eller hade han för ont? Fram med värktabletter och jag fick bli kvällens chaufför och han klarade av det med bravur. Fast han har fortfarande ont, nu en vecka sedan det hände, och blåmärket täcker hela låret.

Vi ville ju också se vårt nya kulturhus Spira. En i mitt tycke, jättestor byggnad. Kanske kan vi komma dit en annan gång och se lite mer av vad det har att erbjuda oss länsbor.

Hundträff och lapptäcken

Det var riktigt trevligt på träffen med Konrads syskon och hussar och mattar. Idén kom från valpköparna i Värnamo och vi träffades i Apladalen. Åh, vad jag tycker där är fint. Det blev en lättsam stämning från början, det kan vara spänt ibland på sådana här tillställningar, men både vi och hundarna var trevliga mot varandra. Albin var också med och han var cool som vanligt. Inget kunde störa honom när han försökte lukta av hela Apladalen. Tyvärr följde inte vår husse med på denna trevliga söndagsutflykt.

Så är också vårens kurs i lapptäcksteknik uppstartad. Jag packade min lilla väska, toolbox, som jag sydde i höstas. Jag tyckte att det var ganska knepigt. Jag vet inte om det var att läsa möstret på danska eller att sy den som var värst. Kanske var det att förstå danskan. Jag lärde mig några ny ord på kuppen, som bond=botten och harmonikalommer=dragspelsfickor.

Islossning

Faktiskt går det lite bättre nu här hemma. Kanske har vi funnit våra roller. Jag som arbetsledare och H den som gör vad han blir tillsagd att göra mellan TV-tittandet. Elakt av mig? Visst. Jag måste ha mer tålamod.

Sedan har det blivit mycket bättre, tror jag, eftersom jag nu är återställd efter den förskräckliga hostan jag hade från slutet av november och en bit in i januari. Jag hostade mig igenom hela adventstiden med julstöket och hela julen och nyårsfirandet. När hostan äntligen tog slut med hjälp av diverse mediciner var min kropp helt slut och jag fick helont i musklerna. Åter till doktorn och han skrev ut starka värktabletter så jag kunde fungera någorlunda igen.

Denna vecka har energin sakta kommit åter och jag rensade frysen på röda vinbär och gjorde gelé i måndags. Jag tror att den blev ganska bra, lite svårt det där med att få den att stelna.
Jobbat lite på Kupan igen och det har varit riktigt roligt och ikväll gjorde jag en sats av min favoritchutney på rabarber.

Jag vill INTE frysa till igen.

Långvarig skrivkramp

Syrlig citronkladdkaka

Se fler recept från Bakspecialisten på kokaihop.se.

Jasså, har hon svängt om till att bli en bakningsbloggare? tänker du kanske. Nej, det är bara jag som satte denna
mumsiga kladdkaka från Kokaihop på bloggen en gång i oktober. Jag har inte bakat den ännu, men det SKALL bli någon gång.

Det är inte riktigt som förut i mitt liv och i min planering. Vi är båda hemma på heltid. H kände att han inte orkade vänta till augusti, utan slutade sitt jobb i mitten av december. Jag kan förstå det till en viss del, jag kom ju att bli hemma ofrivilligt tre år tidigare än vad jag och han förväntat oss.

Jag har alltid tyckt att jag har varit lätt att samarbeta med på jobbet, men det har kanske varit med sådana som har varit duktiga och självgående. Det är inte lika lätt när någon med liten erfarenhet och ingen riktig blick för vad som behöver göras i ett hushåll klampar in i köket. Fast jag tränar varje dag på att inte anmärka, titta bort och att acceptera hans sätt att göra saker på. Ibland går det bra och ibland blir det konflikt.

Tur att jag har mina intressen att dra mig tillbaka till emellanåt. När jag är i mitt syrum kommer Konrad ibland dit och lägger sig i denna korg som jag förvarar kuddfyllning i. Han är så go och rolig, vår lille ulltuss.

Båda mina systersöner har skaffat sig nya fina insatslägenheter och istället för en inflyttningsblomma kom jag på att jag skulle sy grytlappar till dem. Det är lättare att tänka tanken än att göra det, men denna gång gjorde jag det. Hoppas de kommer till användning när de lagar mat.

Overkligt

Nu är det 4:e dagen som nybliven pensionär, och jag börjar så smått vänja mig vid den hissnande tanken att vara pensionär. Man kan tycka att jag skulle vant mig under dessa tre år som arbetslös, men på något konstigt vis fanns hoppet om ett nytt arbete alltid kvar längst in i mitt huvud. Förnuftet sa en sak och hoppet ett annat.

Jag har gett mig själv tillåtelse denna vecka till att vara lite smålat, eftersom jag har känt en stor press att prestera och göra rätt för mig så gott som året runt.

Nu skall jag gå ut i solen och ta mig en kopp kaffe innan det är dags att ta itu med tvätt och strykning.

Pensionär

Nu är jag framme, eller vad man skall säga. Det är fortfarande tre veckor till jag fyller 65, men man räknar från den månad man fyller 65 i. Så har jag fattat det hela.
Jag får nog aldrig riktig kläm på det här med pensionen, men en sak har jag förstått, man kommer att bli ganska fattig. Usch!!

Med facit i handen, så fick jag inget nytt jobb. Endast några månader under tre år, och de tillfällena var guld värda. Om jag inte hörde helt galet på TV, så är vi ca 18 miljoner arbetslösa i Europa nu. Nej, kan detta verkligen vara riktigt?
Det är så sorgligt när en människa som vill arbeta och försörja sig, så finns det inget behov av den kraften och viljan.

Nu vill jag så mycket jag kan, ta vara på vad livet ger mig. Det som är vanligt och självklart idag, kan vara helt ouppnåligt imorgon.

Resa till Astrid Lindgrens värld

Ja, nu har vi kommit igång med att göra små semestertripper och ännu bättre blev det när vi bestämde oss för att resa lätt. Inget tält med och inga baden-baden stolar. Bara kompostgaller för att stänga inne oss och hundarna med. Vi bygger upp en liten utegård framför husvagnen och det tar ca o,5 timmar, istället för ca 2,5 timmar när vi sätter upp förtältet. Härligt.
Efter att vi slagits med myggen första kvällen på Spillhammras camping, Mariannelund,fortsatte vi till Eksjö dagen därpå.

Vilken fantastisk gammal fin miljö där är. Denna trästad vad det första gången som jag besökte. Tidigare har jag bara kommit till I12 eftersom det enl. Hans var en så trist stad. Hmm.

Nog har hon satt Vimmerby på kartan, vår kära Astrid. Jag tar inte till så mycket i överkant om jag säger att på de flesta ställen vi besökte var det nästan hälften svenskar och hälften tyskar, holländare, danskar och ibland även ryssar.
Jag gick t o m en guidad tur på Näs, Astrids barndomshem, med tysk guidning.

Efter besöket på Näs åt vi lunch där och då fick vi något vi aldrig tidigare ätit. Rökt fläskkorv med potatissallad. Så god korv. Det smakade något mot isterband, fast lite lättare. Jag vill aldrig äta vanlig kokt julkorv igen. Men var kan man röka sin korv, måntro?

Sista dagen i Vimmerby kom familjen S med hund och barn. Vi skulle passa Alfons när de gick till Astrid Lindgrens värld. Han fick följa med oss till Katthult och sedan hänga med hem igen. Det gick bra. Inte ett pip från baksätet. Så snälla tre små hundar kan vara.

Hångerdagen

I många år har jag tänkt att jag skall åka på Hångerdagen, men det har aldrig stämt med tiden, men i år kom jag dit fastän inte förrän på eftermiddagen. Men så fint det är att gå och minnas hur det var då mormor och morfar levde och vi var där som barn. Min egna åsikt är att den fula ankungen har blivit en vacker svan. En så fin idyll det har utvecklats till. Jag är stolt över Hånger.

För första gången i mitt liv var jag i hembygdsparken och jag blev helt häpen och förvånad över denna pärla som jag aldrig tidigare fått besöka. För det var så, sa min mormor, att det är bara några gamla hus, och det är inget att se hur fattigt det var förr och så håller det till ungdomar där och busar.

Inte var det busigt där när jag ensam satt i denna underbara backe och drack min juice och åt min bulle innan jag gick på helgmålsbönen på gamla kyrkogården.
Vilken lyckad lördagseftermiddag jag hade igår.

Tylösands camping

Nu var vinbären avplockade och gräset klippt och det kändes lockande att ta en sväng till med husvagnen, och då fick det bli ner till syster och barn och barnbarn i Halmstad. Jag hade satt upp några mål för mig och det var att bada i havet och att träffa mina kära nere i Halmstad.

Så blev det också, jag badade och njöt och träffade Sofie och Lasse och barnbarnen en eftermiddag på Mjällby konstgård. En riktigt trevlig pyssel och konststund hade vi tillsammans där. Jag bara älskar tavlorna som målades på 30-40 talet av Halmstadgruppen.

Käraste syster med familj hann vi umgås med flera gånger och en kväll var hon och jag på föreläsning i S:kt Olofs kapell och hörde Claes Hultling berätta om sitt liv som förlamad i benen efter en dykolycka för 28 år sedan. Han har inte låtit det hindra sig i sitt liv, utan han kämpade sig tillbaka till livet och fortsatte att jobba som läkare. Hans slutord till oss var att vi skall ha någon slags fyr som vi följer och som vi inte tappar bort när det är trassligt i livet.

Regnig vecka i Båstad

Inte är det sådant väder man tänker sig när man gör upp sina semesterplaner, som vi hade den veckan vi var i Båstad. Ganska kallt och mycket regn. Nästan varje gång vi skulle göra något började det regna. Några fina timmar fick vi trots allt en förmiddag vid Kattviks vackra stränder och en kväll kunde vi plocka fram vår nya grill och grilla, och även äta måltiden i solsken. Åh, vad det var gott att slippa laga mat inne i husvagnen.

Vår sista kväll på Norrvikens camping var det gemensam grillkväll med allsång, och då höll det också uppe, och vi hade en jättetrevlig kväll tillsammans. Dagen efter packade vi ihop och for hem igen och då började det fina vädret. Så kan det vara ibland, i detta land.

SEMESTER

Hur kan man få semester när man är arbetslös, undrar kanske någon. Jo, det går så bra när jag fick lite semesterjobb även i år. Sedan i mitten av juni och fram tills nu har jag packat min smörgåslåda och åkt varje dag till jobbet. Jag tycker faktiskt att det är ganska kul och på något konstigt sätt, avstressande.

Nu är det knappt 2 månader tills jag går i pension, men inte är det någon guldgruva precis. Jag önskar mig lite jobb, men inte som förr, utan lite lagom mycket för min ålder. För visst är det så, att inte är man som i sina bästa år, lite krämpor här och där har man fått. Jag har uppnått bäst före datum, men man är användbar ännu en tid.

Resa västerut med Röda Korset

Igår var det dags för Röda Korsets årliga resa för dem som har svårt att komma ut själva. Till slut blev vi 27 personer, några som var resenärer och en hel del som var medhjälpare, och så mamma, som ville följa med. Tyvärr följde inte de inneboende från Östergården, som är pigga i kroppen men lider av den svåra sjukdomen demens, med i år.

När alla hade kommit in i bussen for vi iväg mot Ullared. Under resan lyssnade vi på vår speleman, som tagit med sig sitt dragspel och så fick vi lite siffror om GEKÅS. De första åren hade de en omsättning på 80.000:- kr om året och nu slår de in i kassapparaterna 80.000:- var tredje minut. Det kallar jag en positiv utveckling.

Vi skulle inta vårt fm.kaffe i Åkulla, en plats jag aldrig tidigare varit på eller ens hört tals om. Detta stora friluftsområde har funnits i 50 år och i timmerstugan med en stor brygga nere vid sjön hade det varit dans många gånger.
Så nära och jag kände inte till denna pärla.

Efter det for vi på slingriga vägar till Påarps gård, en gård som är alldeles fantastiskt välskött. Jag hade aldrig varit där tidigare, men den kände jag ju till sedan länge. Ja, man får ju inte vara helt insnöad.
En klassisk maträtt, hackad biff med lök smakade jättebra, och sedan en liten kladdkakebakelse med grädde och jordgubbe på. Två bakelser på samma dag. Då mår man gott.

Trötta men nöjda, åtminstone jag, var vi tillbaka vid Klockaregården kl 16.00. Så mycket nytt och vackert vi sett under dagen. Är detta för jobbiga resor eller är det en lagom resa? Vi skall försöka utvärdera det till nästa år.

Medborgardialog

Tänk att det verkligen blev så, det trodde jag aldrig. Vad är det som är så ofattbart? Jo, detta att jag fick föra fram mina tankar och visioner för Anderstorp igen.

Det var ju därför jag gick med i Samhällsföreningen för att kanske kunna få fram mina idéer om hur Anderstorp skall kunna bli lite mysigare. Jag lämnade in mitt förslag för några år sedan och ordförande i Samhällsföreningen tyckte det var intressant och att vi skulle titta på det senare. Men föreningen är nu nerlagd och mitt förslag med den.

Jag har väl inte precis gråtit för det, så när kommunen nu har fått upp ögonen för att samhällena utarmas och börjat att tappa invånare, blev jag positivt överraskad. Nu måste vi försöka att bli lite mer attraktiva för att unga människor skall stanna kvar här och även vill flytta hit. Det är här det nya greppet skall tas med medborgardialog genom enkäter och arbetsgrupper om hur vi vill utveckla samhället i framtiden.

Jag har tyckt till på webben tidigare och idag var jag på ett möte i Folkets hus med ca 50 andra personer, unga och gamla och förde fram mina idéer om ett industrimuseum och att göra Ekekullen trevligare genom att flytta hembygdsgården dit där den skulle kännas naturlig. Kanske vore det inte helt fel att byta ut befintliga minigolfbanan mot ett modernare äventyrsgolf. Jag tror det finns underlag för det.

Mina tankar stämde ganska väl in med flera andras uppfattning om utvecklingen i Anderstorp. Hoppas att detta inte bara är en engångsgrej utan att vi fortsätter med att arbeta med olika förbättringsförslag, mina eller andras.

Konfirmation

Jag är nog allt lite gammal ändå, eller rättare sagt har jag varit med i livet ett tag. Äldsta barnbarnet konfirmerades idag. Det var en så fin och glad högtid i kyrkan och vi var där allesammans i den närmaste släkten, till och med gammelmormor var med. Det gick som på räls och efter kyrkan åkte vi till Södergatan för att fira en familjehögtid tillsammans. Vi blev bjudna på mycket god mat, lite åt medelhavssmak var det.

Jobb eller inte jobb, visst känner man en bävan och nedstämdhet när man tänker på att en epok i sitt liv går mot sitt slut. Åtminnstone har jag gjort det ett tag nu, tills jag tog mig i kragen och började att sy lite med mina lappar igen. Här är två underlägg till kaffemuggen som jag sytt till mig själv, mug ruf är benämningen på dem. Faktiskt både praktiskt och lite mysigt. Det blir inga värmefläckar på bordet och lätt är det att ta en liten mug ruf med sig ut till trädgårdsbordet.

Glädjerecept

Oroa sig - det ordnar sig=glädje, skräpigt och stökigt hus - städa=här ser ju riktigt trevligt ut.

Javisst är det så, motsatserna som kan få oss att känna lite extra. När jag steg ut från AF vid middagstiden efter två timmars väntan och utredningar och en hel del, förstår inte vad som hänt, så kände jag en glädje som fyllde hela mig i flera timmar. Nu har jag en handlingsplan fram till 22 sept, dagen då jag blir pensionär. Under tiden skall jag fortsätta att söka lämpliga jobb, om det nu finns några.

Skönt när det blir uppklarat och visst,pengar betyder inte allt, men det är nog så viktigt.


Så här sover mina snobbar ibland. De har delat upp att bevaka varsin del av huset. Det känns bra att de är så sams.
Tråkigt nog är Konrad sjuk ikväll. Det började med att han kräktes flera gånger och sedan dess ligger han bara och sover och är helt utslagen. Hoppas att han är bättre imorgon, för jag är lika orolig när mina hundar är sjuka som jag var när barnen var små och dåliga.