Hångerdagen

I många år har jag tänkt att jag skall åka på Hångerdagen, men det har aldrig stämt med tiden, men i år kom jag dit fastän inte förrän på eftermiddagen. Men så fint det är att gå och minnas hur det var då mormor och morfar levde och vi var där som barn. Min egna åsikt är att den fula ankungen har blivit en vacker svan. En så fin idyll det har utvecklats till. Jag är stolt över Hånger.

För första gången i mitt liv var jag i hembygdsparken och jag blev helt häpen och förvånad över denna pärla som jag aldrig tidigare fått besöka. För det var så, sa min mormor, att det är bara några gamla hus, och det är inget att se hur fattigt det var förr och så håller det till ungdomar där och busar.

Inte var det busigt där när jag ensam satt i denna underbara backe och drack min juice och åt min bulle innan jag gick på helgmålsbönen på gamla kyrkogården.
Vilken lyckad lördagseftermiddag jag hade igår.