Igår var det dags för Röda Korsets årliga resa för dem som har svårt att komma ut själva. Till slut blev vi 27 personer, några som var resenärer och en hel del som var medhjälpare, och så mamma, som ville följa med. Tyvärr följde inte de inneboende från Östergården, som är pigga i kroppen men lider av den svåra sjukdomen demens, med i år.
När alla hade kommit in i bussen for vi iväg mot Ullared. Under resan lyssnade vi på vår speleman, som tagit med sig sitt dragspel och så fick vi lite siffror om GEKÅS. De första åren hade de en omsättning på 80.000:- kr om året och nu slår de in i kassapparaterna 80.000:- var tredje minut. Det kallar jag en positiv utveckling.
Vi skulle inta vårt fm.kaffe i Åkulla, en plats jag aldrig tidigare varit på eller ens hört tals om. Detta stora friluftsområde har funnits i 50 år och i timmerstugan med en stor brygga nere vid sjön hade det varit dans många gånger.
Så nära och jag kände inte till denna pärla.
Efter det for vi på slingriga vägar till Påarps gård, en gård som är alldeles fantastiskt välskött. Jag hade aldrig varit där tidigare, men den kände jag ju till sedan länge. Ja, man får ju inte vara helt insnöad.
En klassisk maträtt, hackad biff med lök smakade jättebra, och sedan en liten kladdkakebakelse med grädde och jordgubbe på. Två bakelser på samma dag. Då mår man gott.
Trötta men nöjda, åtminstone jag, var vi tillbaka vid Klockaregården kl 16.00. Så mycket nytt och vackert vi sett under dagen. Är detta för jobbiga resor eller är det en lagom resa? Vi skall försöka utvärdera det till nästa år.
Så länge sen nu. Men nu har jag läst alla inlägg, som jag missat. Det blev mycket trevlig läsning, Gunilla.
SvaraRaderaResan som du var med RK på, verkar ha varit en förträfflig, mysig resa.
Det måste kännas bra att få vara med och hjälpa till, så människor kan komma ut på en sån fin resa.
Den där promenaden vi pratat om flera gånger, när tror du vi får den att bli av? Hmhmhm, nu får vi allt rycka upp oss ;)
Kram!