Mammas vistelese hos A-B var slut och jag for och mötte henne på halva vägen -Hylte.
Det var lite som när man hämtade barn från läger, hon var fruktansvärt trött. Det har inte flutit helt friktionsfritt och både vi barn och även hon själv, inser att hon måste få ett annat boende. Det är inte lätt att behöva lämna sitt hem men att bo själv och inte reda tillvaron är inte heller det bästa. Vi får se om det blir något flytta av.
När jag hade varit hos henne ikväll och hjälpt henne med lite mat sa hon plötsligt att det var nog lite för jobbigt att vara borta så länge, men hon ångrade sig inte.
Nu åker jag nog inte dit någon mer jul, men kanske åker jag dit till sommaren.
Hoppet är det sista som överger människan. Lilla mamma.
Även om det tog på krafterna verkar mamma nöjd att hon åkte vilket är bra. Men det är aldrig lätt när man kommer till en vägkorsning i livet och måste välja... Hoppas på det bästa för mamma. kram T
SvaraRadera