Påsken är här med sol och värme

Tänk att jag tyckte i julas att det var så långt till påsken i år, och nu är vi där.
När det är så här härligt väder går det på något konstigt sätt ännu fortare än vanligt.
I måndags var jag på AF för att gå igenom min jobbsituation och min handledare kom fram till att det är inte min utbildning eller mitt cv det är fel på. Det är nog som jag själv tänkt hela tiden, min ålder. Jag kommer nu att söka jobb och fortsätta som tidigare i 150 dagar, ca oktober, innan jag kommer i arbetsmarknadsutbildning. Vem vet, jag kanske väljer att bli pensionär. Det får tiden utvisa.
Jag måste rätta mig själv, det är 65% och inte 60 av min lön som jag skrev tidigare.

Det är så roligt att kvilta så jag var tvungen att prova och sy ett par små mugrufs.
Jag har inget mönster att gå efter och det är väl det som skiljer oss vanliga från de konstnärliga. Det är svårt att vara kreativ så där rätt ut i intet, lättare när man har något att titta på och sedan göra sina egna små skapelser.
Dessa är tänkta till två små pojkkusiner som kan sätta sin mugg eller sitt glas och sitt kex där när de fikar.

Vårkänslor och födelsedag

Javisst gör det ont när knoppar brister, den strofen kommer upp i huvudet ibland. Det är inte så vackert ute än, men vilka förväntningar det är inför våren och sommaren varje år.
Vi har fortsatt födelsedagsfirandet och i söndags var det tvillingarna som fyllde 11 år. Efter maten gick vi ut och flickorna hoppade på studsmattan och
de bolltokiga kusinerna har alltid sysselsättning när de träffas. Lille J ville hellre gunga och får hjälp, fastän han kan själv, av sin kusin.

Solen och de ljumma vindarna fick även ut gammelmormor på altanen. Hon följde barnens lek och njöt av våren.

Det har varit ganska intensivt med Röda Korset sista tiden. En em gjorde jag och tre till i styrelsen en liten besöksrunda till övriga Kupor i kommunen. Dit körde vi en liten mindre väg över backar och hagar. Det är faktiskt rörande vackert ibland i Smålands karga natur. Det var både en trevlig och lärorik e.m.
Igår var det dags för samrådsmöte. Då träffas alla Kupor i kommunen till möte. Jag skulle egentligen inte med, men den ena av våra deltagare var sjuk, så jag fick följa med. Både nyttigt och informativt. Fikat är ju inte heller fel.

Slut för denna gång - tack för denna gång

Lapptäckskursen är slut, men vi har redan ställt oss på kö för fortsättning till hösten. Det är så roligt att sy och träffas. Man blir inspirerad av de andra och alla vackra arbeten som finns där.
Jag har bara sytt med applikationer de här gångerna. Roligt, roligt. Tyvärr har jag inte mönsterprogram på min symaskin. Det hade varit bra när jag skall langettera runt applikationerna. Istället får jag använda knapphålssöm. Inte lika snyggt.

Kuddarna är nu färdiga till mitt nystylade sovrum. Känns alltid bra när man gjort det man tänkt sig.
Nu återstår att sy en kasse till sommaren av mina gamla jeans och mugrufs av nya fina tyger med kaffemotiv. Mugrufs kanske ni vet är mindre underlägg som man sätter sin kaffemugg på för att skydda bordet mot värmefläckar. Mysigt och praktiskt.

Jobb och utvecklingsgarantin, inskrivning

Detta hjärtliga fenomen på grannens garageuppfart är sådant som man hinner att se när man inte jagar i full fart genom livet. Ett par timmar och sedan hade det smält bort.
I fredags blev jag inskriven och godkänd för ytterligare 450 dagar med 60% av min tidigare lön. Av någon anledning skall man skrivas in igen och cv:t skall gås igenom igen. Det kan inte hjälpas men man känner sig lite förnedrad och vad det finns för planer för mig i jobb och utvecklingsgarantin får jag kanske veta först vid nästa möte 18 april.
Det finns något som heter Jobbchansen och det är företag som kommer till AF och presenterar sig och den arbetslöse kan få presentera sig och lämna sitt cv. I fredags var ett vårdboende där och jag och min granne V åkte dit tillsammans med ca 40 andra arbetslösa. Håhåjaja, alla såg reko ut och vi satt långt bak i rummet och kom därför långt ner på listan för att presentera oss. Vi valde att åka hem med oförrättat ärende istället.

De sista veckorna har vi fått så fint besök av en flock bofinkar som ätit av solrosfröet. De är väldigt skygga, det räcker att jag kommer fram försiktigt till fönstret för att de skall flyga iväg allihop. När jag kom hem från AF på e.m låg denna vackra bofink död på altanen. Den hade troligen flugit emot fönstret och brutit nacken. Så tråkigt, nu när det äntligen är vår och lite lättare att vara fågel.