söndag 23 september 2018

Födelsedag

Igår fyllde jag 71 år. Konstigt att det är bättre än 70 år. Det är så lugnt och skönt på ett nytt 10-tal, man behöver inte tänka så mycket på det. Jag var t o m och jobbade på Kupan.
Läser Dagnys blogg. Tänk att vara 106 år och leva ett så fullvärdigt liv. Det är nog inte många på jorden som uppnår det. Några krämpor måste hon väl iallafall ha, men hon nämner dem inte. Det är kanske hemligheten, tänk bara på det roliga så blir du gammal. Nej, så enkelt är det tyvärr inte.
Förr ville jag aldrig säga min ålder men jag har tänkt om.
Man får vara tacksam så länge man får hänga med och höra om allt spännande och alla galenskaper som händer i världen.

tisdag 18 september 2018

Allra käraste syster


Är den svenska sjukvården så dålig som fler och fler vittnar om.Både ja och nej. Dom kan naturligtvis bättre än  vad dom nu leverera. Det finns ett stort fel någonstans som gör att allt känns övermäktigt, verkar det som.

Jag brukar tänka  att så långt som det är möjligt är det säkrast att hålla sig från sjukvården, men man
bestämmer tyvärr inte alltid själv.

Nu är det 1 år sedan Ann-Britt gick in i sista fighten mot cancern. Under ett år gick hon på utredningar om varför hon var trött och hade järnbrist. Meningslösa blodpåsar och nya röntgen och inget hittades. Till slut så blev hon akut sjuk och hamnade på lasarettet och där såg läkarna att hon hade en tumör i tjocktarmen som tyvärr spridit sig till levern och äggstockarna. Inget att göra. Tumören i tarmen syntes på första plåten för ca 1 år tillbaka i tiden.

Inne i mitt huvud  vrider jag den skyldige läkarens huvud ett halvt varv bakåt på halsen. Det går inte att förlåta. Vi som skulle ha så mycket roligt tillsammans  nu när vi hade tid.

Min fina positiva, generösa lillasyster. Åh, vad jag saknar dig.



lördag 15 september 2018

Dag 5

Jag känner mig lurad. En riktig västgötaklimax. Jag lyssnade på alla debatter och läste allt som jag kom över om politik och valstrategi. Röstade och sedan kom den stora tomheten.

Förstår inte vad dom väntar på.  Skall de tiga bort valresultatet?  Jag är så besviken på våra politiker som inte följer demokratins regler.

Kanske tänker dom att det är så jobbigt att flytta så det är lika bra att stanna kvar på sin invanda plats. Jo, jag vet. Jag blir alldeles slut när jag tänker på att jag måste flytta från huset någon gång.  Oj, oj alla dessa saker.

torsdag 13 september 2018

Dag 3

Nu känns det inte så viktigt vem som får regera längre. Inget är bra, ingen tycker om någon mer än sig själv. Många förstår inte varför inte SD räknas och jag känner likadant. Jag kallar det för demokrati att man följer spelets regler.

Någon tänkare har sagt, håll din fiende närma dig.
Jag kan inte se att det skulle kunna ske något fruktansvärt om SD fick något inflytande, eller är jag
så dum och aningslös?

Vad är det för hemskt som kan hända. Det får vi väl aldrig veta eller tar saken en annan vändning. Hoppas inte det. Något bra har kommit med SD. Jag upptäckte Verner von Heidenstam och hans
 starka och känslosamma dikter.
Bättre att lyss  på en sträng som brast än att aldrig spänna sin båge.

onsdag 12 september 2018

Dag 2


Jag säger som vår statsminister, nu måste vi har is i magen. Det känns så stängt läge, men jag är inte insatt i politiskt rävspel. Det kanske skall vara så.
Den förträfflige Marcus Oscarsson förklarar och analyserar de senaste utspelen för oss.
Det är så spännande.

tisdag 11 september 2018

Nystart


Hej igen eller vad säger man efter ca tre års tystnad.
Jag har tänkt flera gånger att jag vill att någon mer än jag själv kan lyssna på hur jag ser på tillvaron. Finns det inte någon så rensar jag åtminstone mitt eget huvud.
Skriva skall ju vara en nyttig terapi.

Jag kastar mig direkt in i valet. Det är över och valvakan genomförd. Trodde aldrig att jag skulle hålla mig vaken till nästan kl ett. Jag brukar alltid somna på omröstningen i schlagerfestivalen.  Valet var mycket mer spännande.
Men nu står vi här med oavgjort. Fast egentligen inte för SD bidrar med 17,6% av väljarkakan till den högra sidan.
Läget när detta skrivs är ganska låst och det var då jag började fundera i företagartankar.

Jag tänker mig Sverige som ett företag där alla medborgare är anställda. Politikerna är cheferna och som dessa måste de få med alla anställda på sina idéer och förslag på hur vi skall få företaget att fungera bäst. Det går inte bra förrän alla drar åt samma håll. Det går inte att utesluta några som kanske inte riktigt är på samma våglängd som man själv. Då blir det fel i produktionen och misstämning 
bland personalen. Det vet alla.

Vad som kan hända i ett land vill jag inte gå in på idag, men jag känner oro.
Jag hoppas på att alla ska få känna sig sedda i företaget Sverige även om just ens egna parti inte får ta ledningen.