Albins hemska förmiddag

Solen skiner på oss och vi har en riktigt bra plats till vår husvagn på Halmstad camping som det numera heter. Lite långt till havet, 1,5 km, men med den sköna och här svala Prins Bertils stig , precis utmed campingen.

Allt var frid och fröjd till igår morgon när Albin rev på dörren och ville gå ut i vår lilla trädgård, och som det senare visade sig, ville kräkas slem.
Det är nu i och för sig inte så ovanligt när det gäller hundar, men när det håller på från kl 7.00 till 13.00 blir man orolig och i stora mängder. Stackars Albin fick ingen lugn och ro, han var helt slut.
Konrad smög ut med tältväggarna och såg olycklig ut.

Det fick bli en tur till hundbadplatsen där vi mötte Ann-Britt och Nisse.  Det var kul att få bada och sedan rusa runt och jaga varann på stranden. Vilken härlig strand för både hundar och mattar.
Erkänner, jag var bara i med benen, men det blir väl fler tllfällen. Stackars Albin har ju inte varit vid havet än.
Han var bättre när vi kom hem. Så är läget för honom nu. Trött, men än  vill han hänga med..

Semestertider

Uruselt väder förföljer denna sommar hitintills. Kallt, regnigt och blåsigt. Kanske kan det bli lite mer likt vanligt svenskt sommarväder närmaste tiden. Vi får se.

Vår älskade Albin har inte varit sitt vanliga jag denna vår. Plötsligt har han skrikit till och hela familjen har förfärat hoppat till. När det var som värst var det både natt och under dagen. Min tanke var att det är hans hjärta eftersom han har ett blåsljud på hjärtat.
Ringde och fick medicin utskriven. Han blev lite bättre, men så sakta han gick och så trött han var. Nu kom den stora rädslan. Måste vi ta bort honom, han blir ju bara 10 år i augusti

Nu till vetrinären och där konstaterades att han har problem med ryggen också. En ny medicin som är smärtstillande och antiinflammatorisk, och vår Albin började sakta krya på sig. Nu skall vi ta dessa mediciner två gånger om dagen resten av hans liv, och kanske kommer det till fler. Så är det att bli äldre.

Lite stolt är jag allt

Rom byggdes inte på en dag och  jag har inte löst bildfrågan än, trots att jag hade hjälp av barnbarnet M. Hon är den som har mest datakunskap.

Jag hade tänkt att spara mina kuber till eftervärlden i min blogg.  Det är det projekt som jag färdigställt under vårterminen på lapptäckskursen.

Jag klarade också av att köra själv till Burseryd i mörkret och snöfall och hemska långtradare. Det är nog dessa hemska monster som har varit värst. Det har också hänt att jag har haft mardrömmar om dem. Förr kallades de för landsvägens riddare, men det var då det.
Så här har det gått till ungefär varje gång.
Kollar om jag har någon långtradare bakom mig när jag lämnar Smålandsstenar och börjar köra i 80 km. Det är högsta hastigheten och där finns många fartkamror och vägen har mycket vilt och vägen backar och kurvor. Långt där borta dyker några billjus upp, jo det är en tradare. Den kan väl inte hinna upp mig? Ökar hastigheten efter en nyss passerad kamera.
Men bilen kommer närmare och till slut ligger den precis bakom och vill köra över mig, krossa mig eller sluka min lilla bil. Jag känner skräck.

Där dyker den räddande vägen in till Gislaved upp. Jag kör genom ett tyst och ganska mysigt Gislaved och lugnar ner mig. Det är en fin miljö med alla trähusen runt Gärdesskolan och vägen ner till torget.

Det var väl ädelt sagt av en anderstorpsbo?

Jag en tomatodlare

Motstånd, hinder, olösta problem uppstår emellanåt när jag håller på i datavärlden. Ursprungskraften i mig säger, släng surfplattan, trampa på den, men förståndet säger, lugn,du får försöka lösa det så småningom. Jag kan inte få över några bilder till bloggen, men inte är det några bilder i de stora mästerverken. So what?

Till min tomatodling. Kanske är det som med datavärlden. En utmaning. För det är en lång process från fröet till tomaten. Aldrig glömma att vattna och tomatplantorna måste följa med i husvagnen på semestern. Sol och värme och bära plantor hit och dit. Skörden blir aldrig riklig och inte blir dom godare än de tomater som jag köper i affären.

Men nu kör vi mot skörd igen, jag och mina fem små tomatplantor.

Nystart i bloggskrivande

Arbetslös är jag inte längre, nähä, nu är jag pank och fågelfri istället. Faktiskt är jag riktigt lat  emellanåt. Jag vill inte säga att det varken är roligt eller att jag känner mig nöjd med mig själv dessa dagar. Det bara blir så.

Tänker mig att skriva om det som sker i min lilla värld och det som händer runt om i min lilla stad. Stad, jajamen.

Cyklat och jobbat i träningsmaskinerna på förmiddagen idag på Hälsolyftet. Det blir nog så att behöva gå och träna, så länge jag orkar. Märker att kroppen stelnar och konditionen blir urusel annars.

Nu har min  bil fått sommardäck. Tack, får jag säga till H  som bytt däcken. Gissar att det är hans test av sin styrka.