fredag 27 januari 2012

Mörka moln



Ibland strular det till sig ordentligt. Åtminstone känner jag det så. Den där otäcka känslan i magen som man får när man är rädd och osäker infann sig vid 4-tiden idag på morgonen. Det är säkert mitt eget fel eftersom gårdagens möte på AF inte följde de vanliga rutinerna. Just nu är det stiltje på arbetsmarknaden och jag har ju varit med ett tag nu och känner igen det. Kunde jag bara varit tyst och jamsat med så hade jag säkert mått bättre men jag kände att jag måste säga min åsikt om det som jag finner är meningslöst. Tyvärr vågar jag inte skriva ens här vad som är viktigast hos AF och vad jag tycker är viktigast. Jag kan inte hjälpa att jag känner som om ett stort svart moln svävar över mitt huvud.
Jag tillhör ju snart,om 8 mån, en annan grupp i samhället som kallas pensionärer. Vad jag förstått så blir man inte det så där hux flux, utan det är ett väldigt sökande innan det är beviljas. Jag skall sätta igång med det så fort som möjligt. Någonstans måste jag väl passa in där jag kan få min försörjning.



Det finns ju som tur är också glädjeämnen i mitt liv och för mig, världens goaste hundar, gör att jag skall kämpa på med de trista problemen.
Ibland skingras molnen och solen börja åter lysa. Jag vill inte tro något annat.

2 kommentarer:

  1. "Bakom molnen lyser alltid solen".
    Det ordspråket är bra att ta till, när alltför mörka moln hopar sig över ens huvud.

    Vad AF menar med "utan det är ett väldigt sökande innan det är beviljas", har jag svårt att förstå :(
    Det är bara en rättighet, som du har.

    Njut nu av dina goa hundar och lägg AF på hyllan, tills du måste träffa dem igen.

    Du må tro att jag saknar vår lille Amadeus, när jag ser Albin och Konrad på bilderna.
    Att få ha en hund, är lika med, en sol som skingrar de mörka molnen.
    Stå på dig och muntra-upp-kramar!!!! från

    Gun

    SvaraRadera
  2. Å Gunilla, jag hoppas verkligen du slipper vakna med de känslorna mer, det är inte roligt. Jag kan förstå att det känns som om du är i ett gränsland just nu. Men dessa åtta månader kommer att gå fort serrö. Och din lilla ulltuss, så himla söt och go. Ha de bra och sköt om dig, och, solen kommer även att lysa på dig!!!! Kram
    Tina

    SvaraRadera