Orust

Efter det att vinbären blivit avplockade och infrusna (hoppas att frysen inte lägger av) och det hemska dådet i Norge hänt, stuvade vi in allt i husvagnen igen och for till Sollids camping på Orust, där vi inte varit sedan 1978.

Vi hade inte sett den nya Tjörnbron efter den hemska natt i januari 1980 när bron blev påkörd och rasade ner i havet och flera bilar följde med ner i djupet. Det glömmer vi aldrig.
Undrar om någon nu levande person kommer glömma terrordåden i Norge? Fasansfullt och helt osannolikt vad 1 person kan åstadkomma.

Enligt H skulle vi åka till ödemarken när vi reste till Orust, men oj, vad det har utvecklats på 30 år. Ön räcker nog till, men det är det där med vägarna som inte är gjorda för alla bilar, joggare och cyklister. Kanske kan det åtminstonne bli en gång och cykelbana om det blir mer turister här. Exploateringen har inte slutat än.

Båtlivet är härligt livligt och jag älskar att som landkrabba få ta del av den härliga miljön.

SEMESTER igen

Man vill hålla kvar tiden nu när det är så ljuvligt, men tiden går orubbligt framåt antingen det är bister vinter eller ljuv sommar. Solnedgångar är ännu ett av naturens under som vi får njuta av. Jag försökte att fånga hur solen tände upp vågorna som slog mot stenarna, men min kamera är inte av den kalibern. Synd för det var helt fantastiskt att se och det varade endast någon minut.
Min anställning är slut för denna gång men jag hoppas ju att det kan finnas lite arbete för mig igen till hösten. Ganska hemskt att bli lämnad kvar hemma när de andra går till skola och jobb, och att söka jobb år efter år är mycket psykist nedbrytande. Blä.

När jag sa till min svägerska som gillar att shoppa, att hon kunde titta efter patch-worktyger nu när hon var i Las Vegas där allt är så billigt, så gjorde hon det ordenligt. Härliga färgstarka tyger som kommer att påminna om sommaren och rosor. Har lite planer på att sy ett täcke till soffan. Flera av kurskompisarna har sytt en så lättsydd och snabb modell som jag tror skulle passa hos mig.

JOBB

Kan man tänka sig, jag har fått ett jobb, om än tillfälligt. Lagerjobb i 1 vecka nu före semestern.
Det känns faktiskt inte så konstigt som man kanske kunde tro att göra sina matlådor,
passa tider och jäkta genom dagen. För min egen del känns det riktigt bra men jag hade mina funderingar på lille Albin, som varit den som gjort min vardag viktig.
Han tittar lite förvånade efter mig när jag säger hej då, till honom. Vi har ju varit ett radarpar i nästan 2 år nu och haft våra små uppdrag.
Fast lite positivt är det för han är mycket mer sällskaplig på kvällen än tidigare eftersom han kanske saknat sin matte. Även en hund saknar kanske inte kon förrän båset är tomt.
I kväll har vi varit och firat en söt 17-åring och Albin har varit hos sina båda hundtjejer och uppvaktat dem. Tyvärr är favoriten Wilma 11 år inte så frisk längre.

Vi kom på en riktig grillfest så här mitt i veckan. Broder G är så duktig vid grillen och E fixar det övriga, och det är inget som fattas.