Oanvänd cykel = oanvänd människa

Jag kan inte låta bli att göra en jämförelse mellan min gamla cykel, 33 år, som är så fin eftersom den inte ha behövt att vara ute på vintern eller i dåligt väder överhuvud taget. Varje natt har den fått stå i garaget och därför har den inte fått några krämpor.
Detta apropå pensionsålderns höjning eftersom vi anses leva längre och är så pigga nu förtiden. Kan det vara så att de som slitit hårt med kroppen får en hel del skavanker och besvär med armar, ben och rygg?
Stressen är vår fiende nr 1 och den tycks de flesta känna av.
Jag tror inte det finns så många 78-79 åringar i Sverige som vill fortsätta att jobba, som de gubbarna från USA som förespråkade att få jobba så länge man vill.
Det var då som jag började tänka på min cykel som faktiskt inte har rullat så många mil under sina 33 år och är därför inte helt slutkörd ännu.



Måste få visa min nya sommarbag som jag sytt av mina gamla jeans och loppistyg.
Jag har fodrat kassen med en av mina gamla gardiner. Jag blev riktigt nöjd och glad att det blev så bra tillslut.

Vi behöver varandra

Precis som ett barn har sina favoritleksaker, har hundar det också. En av Albins bästa sak är golfbollar, men det är inte roligt att leka ensam. När vi kom hem från den soliga helgen nere vid kusten, där han träffade hundkompisen Nisse och busade med, så haltade han på morgonen när vi skulle gå ut. Ända tills han träffade sina kompisar här hemma, Maja och Theo, då gick det onda i benet över och har inte kommit tillbaka sedan. "Ta i trä."

Jag känner det likadant när min allra käraste syster blev plötsligt sjuk förra måndagen och hamnade på sjukhus. En propp i hjärnan slog sönder vår vardag. Alla dessa tankar om hur kommer det att gå, hur blir framtiden för henne går runt i hjärnan hela tiden. Nu ser det ut som skadan inte är helt katastrofal utan hon kan tillfriskna så småningom. Utan henne skulle mitt liv bli så mycket fattigare. Snart hoppas jag att hon är hemma igen.

Nu får jag bevis på näst intill varje dag på TV-nyheterna och i tidningar att äldre personer har svårt att komma tillbaka i arbetslivet. Jag tror att det är våra värderingar som är det största hindret. Kommer själv ihåg när jag för ca 13 år sedan skulle göra en operation och vara borta från arbetslivet i ca 6 veckor, tyckte att min vikarie på 64 år lät tokigt. Nu visade det sig att han var jätteduktig och kunnig, mycket bättre än alla de andra yngre "förmågorna" som passerade förbi. Så fel man kan ha.